Jag jobbar två jobb, försöker plugga statsvetenskap, bryter ihop 3 ggr / dag under PMS-veckan och går sönder till Lyckliga Gatan. Jag saknar dig hela tiden. Vi köper utemöbler, planerar pallkragar, drömmer om en sommar som kanske aldrig kommer. Detta jävla livspussel som alla pratar om. Jag har ett 4-bitars, från 3mån och uppåt, och jag får ändå inte alltid ihop bitarna innan jag går och lägger mig på nätterna. Man ska ju vara en jävla yogi med självbehärskning, självkontroll och självsäkerhet. Jag står i hunden och har hunden under mig, avslappningen är inte total. Ah, livet.