puss

2015-04-13 @ 21:26:11 Kommentarer
Och mitt hjärta skriker hela tiden när jag inte är med dig: jag älskarälskarälskar dig.

Påsken.

2015-04-07 @ 23:46:24 Vardagligt Kommentarer
Kör tjugo mil upp med alldeles knökfull bil sekunder efter sista föreläsningen. Ingen i föreläsningssalen kan ha missat att jag skulle få påsklov, och att jag skulle hem. Klockan 19:00 inleds Pite-veckan med sedvanligt Nodo-fika med så jäkla efterlängtade ansikten innan de alla skulle iväg på påskäventyr. Besöker det gamla kollektivet, dricker te i mängder och fikar blåbärskaka med norrbottensblåbär. Är avundsjuk på laisvallstugor och pratar om gammalt. Det blir väl så när man känt varandra i flera år. 

 
Är stenhård i täckbyxor och utflyktskläder minuter innan vi ska iväg. Redo att bli alldeles inpyrd i grillrök och att grilla mer pinnbröd än vad jag orkar äta. Spenderar kvalitetstid med Jenny, hundgosar och spenderar välbehövd tid i stallet. Tio år sedan jag slutade rida, men de säger ju att det sitter i ryggmärgen och är som att cykla. Att "hitta skänkeln" eller att "komma in i gunget" kommer på en gång, men tioåriga Gabrielle hade mer pondus kring dessa stora djur än vad jag har nu över ett decennium senare. Ahapp. 
 
 


Åker hem till Hemmingsmark på Påskafton för att äta våfflor med vaniljglass och hjortronsylt tills man storknar och för att måla ägg, såklart. I Degermannahuset lever man om och det är saker i rörelse hela tiden. Är det inte köksfläkten som är igång så låter katten eller så ropar vi på varandra eller så är det sättningar i huset. Det låter hela tiden. Tittar på älskade Isak som inte alls är van, men som snällt äter våfflor eller målar ägg med Angry Birds-ansikte. 

 
Blir bortbjudna på utomordentligt fantastisk parmiddag i den mysiga byn vid älven som ju egentligen har nästan allt en kan vilja ha. Ska vi inte flytta dit? säger jag, men nä, för en stadsbo är det alldeles för långt bort. 
Allt är närodlat och hur gott som heslt och det är vinglas och kahlua-drinkar och vi skrattar så jävla högt tills det blivit lite för mycket och vi åker hem till oss igen. 

 
Åker norrut och gör en söndagsutgång i Sverige för första gången någonsin, då det alltid annars är utomlands det festas till annat än fredag eller lördag. Klär i helsvart med min babe och gör natten osäker. Dricker drinkar som aldrig förr, grasshoppers och "nån fruktig jävel med mycket passionsfrukt" tills vi bestämmer oss för att dessa ben dansat tillräckligt och älskade hjältar från piteå kommer till undsättning i röda faran. Planerar och ler från öra till öra. Ja, nu gör vi det här på riktigt. 
 

Modig.

2015-03-28 @ 12:43:45 Vardagligt Kommentarer
Det är inte modigt att vara modig. Det är modigt att vara rädd. Att ha hjärtat i halsgropen, att ha en puls som går i 190km/h, att säga högt och erkänna för en själv: det här skrämmer mig. Så jävla mycket. 

Tjugofemte mars.

2015-03-25 @ 09:25:04 Vardagligt Kommentarer
Alla skriker om våffeldagen men jag kan inte sluta tänka på att jag bestämt mig för att komma hem. 

Varför jag alltid längtar hem.

2015-03-22 @ 22:50:28 Vardagligt Kommentarer
Det är något speciellt. Atmosfären. Hur jag kan alla gator men efter snart tre månader i annan stad glömt bort vad som ligger längs dem. I fyra nätter sover jag tätt intill den käraste jag har, vaknar av att han håller om lite hårdare eller att han försiktigt drar i mig när jag självsäkert rullat in mig i varenda cm av det stora täcket och så äter vi lyxig frukost som vi lagat tillsammans som i en amerikansk romantisk komedi.
På stans äldsta café möts vänner som känt varandra i över ett decennium. Diskuterar relationer och gamla minnen och slås av hur mycket vi hunnit med, hur mycket vi gått igenom och hur mycket som har förändrats. Men det är väl inte så konstigt, att man förändrats från det att man var elva till det att man fyller tjugotvå. 

En torsdags alla soltimmar spenderas i min hemby, på robusta träsoffor runt grillringen och vi hånglar och grillar korv tills våra kläder är alldeles inpyrda i rök. Vi gör hemkokt palt, skalar och river potatis tills händerna gör ont och äter traditionsenligt med: mycket smör, lingonsylt och ett stort glas mjölk. Pratar bondska under hela processen, såklart. Somnar i paltschwiimen i soffan. Hand i hand. 

Grattar Carolina på födelsedagen 7 dagar i förväg. Byter presenter, pratar om det här med att flytta och väger plus mot minus. Gråter ut. Två tre fyra koppar kaffe invirade i filt på trästolarna vid bänken i köket. Fötterna mot elementet och "jag ska komma och hälsa på er, jämt." Kramar om hårt och "jag hör av mig imorgon när jag vaknar." 

Artonde till tjugotredje mars.

2015-03-17 @ 14:59:37 Vardagligt Kommentarer
Imorgon åker jag hem. Skriklycka på det. 
 
 

Dagens.

2015-03-13 @ 16:10:30 Sammanfattningar och listor Kommentarer

DAGENS FRISYR:
Halvskitigt med utväxt, men påväg att växa ut efter januari-ångestklippet. 

DAGENS KLÄDER:
Standard-kostymen med en twist. Svarta jeans och svart top men med mönstrad peplum under magkort top.

DAGENS MAT:
Årets första glass i solen med Sofia, Ida och Lovisa.

DAGENS HÄNDELSE:
Ovanstående. VÅREN. Blivit alldeles rosig i ansiktet, tillochmed.

DAGENS PLANER:
Fixa och dona med Carolinas födelsedagspresent, äta popcorn, dricka öl och tentaplugga.

DAGENS VILL HA:
Piteå-poster jag spanat in i veckor nu, men den är ju så jäkla dyr. Åh. 

DAGENS SAKNAD:
Baby. 

DAGENS TRÅKIGASTE:

Diska. Med gemensamt korridorskök blir det ju lätt att en samlar på sig lite diskberg innan en tar sig tid att ta itu med det. 

DAGENS GODIS:
Popcorn. Köpte 2 för 20:- på Coop tidigare och har nu tänkt äta ihjäl mig, ungefär.

DAGENS HUMÖR:
Så GLAD. Kombinationen sol, fina klassisar, bra sms från pojkvän och fredag är rätt oslagbar.

DAGENS KOMPLIMANG:
Fick en fin komplimang när jag delade med mig av något småtufft tidigare. Kändes bra. 

DAGENS LÄNGTAN:
Idag har jag en sån sanslös sommar-längt. Tänk att jag ska spendera tre månader i Pite och vara alldeles ledig. Inte varit sommar-ledig sådär sen jag var fjorton. Åh. 

DAGENS TV-SERIE:
House of Cards. Älskar den!


Dagboksanteckningar.

2015-03-11 @ 18:47:03 Skrivet Kommentarer
Det var över ett år sedan jag skrev i min dagbok sist. Då hade jag precis flyttat ut ur "våran" lägenhet in i min egna. Något som var tänkt som en tillfällig lösning men som visade sig rädda mig. Jag var i upplösningstillstånd. Min handstil var alldeles skakig och ser inte alls ut som hur jag skiver nu. Bokstäverna går ihop, flyter ihop, det är stressat skrivet och vissa ord går inte att läsa. 
 
Det har hänt mycket på ett år. Jag har bytt adress fyra gånger, träffat någon (träffat rätt), spenderat mina dagar precis som jag velat, varit med om mina livs största äventyr och påbörjat ett helt nytt. När jag skrev de där darriga orden trodde jag aldrig att jag ett år senare skulle ha bytt stad igen och sitta och skriva det här, i min säng i ett studentrum. Trodde aldrig att jag skulle vara lycklig. Men det är jag.
 
Så jag använder svart tuschpenna med tunn spets för att skriva på de blanka sidorna. Skriver rakt, långsamt. Skriver med mjuka bokstäver, ganska brett isär. "Idag är jag lycklig."

Långkalsongfest.

2015-03-09 @ 08:27:18 Festligheter Kommentarer
 
 
 
Sista helgen i februari tryckte jag in några jag tycker väldigt mycket om i mitt studentrum för långkalsongfest. Vi drack Norrlands Guld, Norrlandsquizade och sjöng Eskefeurat innan vi gick ut och drack white russians och dansade fult till Håkan Hellström. 

Internat.

2015-03-08 @ 17:22:54 Fotoalbum Kommentarer
Efter två veckor som klass åkte vi iväg i två etapper, halva klassen varje gång, ut till ett litet västerbottenspardis för att över en natt bli en enhetlig klass, med hjälp av samarbetsövningar och mat-lag. I en och en halv dag var vi i Tavelsjö, och det såg ut lite såhär. 
 
 

RSS 2.0