Alltså
"Är du en sån som skulle kunna älska mig?"
"Jag har ju aldrig slutat"
"Jag har ju aldrig slutat"
Ps: date'n ägde.
Trerätters på fin restaurang, snabb hemvisit för att lyssna lite på Bon Iver och annan höstmusik och sen iväg upp på ett berg för att se på stjärnorna på en filt bland en massa ljus. Och så en massa pussar.
Josse och Martin har kommit hem(!).
Saker att göra:
Köpa en gitarr och lära mig spela, virka så att min filt blir klar någon gång, boka resa ner till Stockholm, köpa ett nytt objektiv och såklart hitta ett nytt jobb sen så jag har råd med allt det här.
Dublin dag 3.
På torsdagen tog vi the DART ut till Howth, en liten fiskeby en halvtimme utanför stan. Gick vilse längs de smala vägarna över kullarna, höll på att blåsa iväg ute vid piren, vandrade i bergen, såg de färggladaste husen och dörrarna och tänkte att jo, här skulle vi kunna vara lyckliga.
Kallt, vamt, stjärna.
Tänka sig, nu ska jag iväg. Träffa någon. Gå på date, som det kallas. Och det kan gå käpprätt åt helvete eller så blir det bra, sådär kittla-i-magen-bra. Jag har ingen aning om vad vi ska göra och jag är så jävla nervös, men nu får ni hålla tummarna. Puss
Plocka blåbär med Belle.
Men aldrig någon jävla balans.
Våran kärlekshistoria skulle bli en bestseller.
Dublin dag 1 och 2.
Sightseeing, gågågå, första-kvällen-middag med våran rumskompis, köpa Innis & Gunn lika stora som en vinflaska, Trinity College och öl och kort på rummet.
Hemmingsmark.
När man växer upp i en liten by utanför en liten stad och går på en liten skola med få elever spelar det ingen roll hur mycket man försöker smälta in - man kommer att sticka ut. Det spelar ingen roll hur mycket man gömmer sig bakom de andra och försöker att dölja att man är fullständigt dödskär i den nördiga, långa, alldeles för smala killen i samma klass, de kommer att skratta åt dig och ditt korta hår och glasögonen du fick redan i andra klass.
Man hänger förvisso ihop, byter bokmärken, pokémonkort, hemligheter och ibland lite oskyldigt salivutbyte nere vid hockeyrinken och man är tighta, tightare, tightast och kommer aldrig att sluta umgås. Man har känt varandra hela livet och tror att det kommer fortsätta så föralltid.
Men man är 58 elever på skolan, 30 stycken i 1-2-3an och man klumpas ihop och läser nästan samma ämnen nästan samtidigt och lärarna ser inte och hör inte hur mycket man sticker ut och hur mycke de skrattar. Och knuffar. Och skriver lappar och viskar.
Hur det är att växa upp i en liten by del: 1.
Just ja, hemmafest.
Klassisk långslutartid+blixtfest från strax innan Dublin.
Hemma.
Hej Sverige, hej Piteå, nu är jag hemma igen. Jag älskade Dublin och jag har nu officiellt 15 nya punkter på min framtida rese-lista. Jag har köpt en färgstark tröja och en Bon Iver-LP, vandrat i Howth, ramlat över kullersten längs Temple Bar och River Liffey efter långa pubnätter, druckit litervis med Guiness och bara inte velat hem.
Dublin.
Nu åker jag, ses om en vecka. Puss!
Nu är hösten här så då vill jag:
Hångla, hinka i mig te under tjocka filtar, se alla de 15 filmer som jag har kvar på min måste-se-lista, virka järnet, lära mig dricka whiskey, färga håret mörkare och våga mig på djupröda läppstift, äta krispiga svenska äpplen, vira långa halsdukar runtruntrunt halsen, springa längre, fortfare och springa fortare, längre och lättare än vad jag någonsin gjort förut.
Tekväll.
Igår drack vi litervis med te och smed planer och ikväll åker jag iväg till Emelie igen för att fira Isabelle. Puss!
Ha!
Kolla vad jag hittade: här
Så jag tog cykeln och en hink en halvmil ut i skogen.
Picture me under blood red moon, I'll make your eyes go yellow, make your skin turn blue.
Äter bästa frukosten, lyssnar på Cat Powers nya och gammalt från The xx i väntan på deras kommande, jobbar nästan varje dag, lägger in små planer i min kalender och räknar dagarna till Dublin.
Men jag kan fan inte förstå att det är två år sen nu ändå.
För vi är ju faktiskt sådana som gör varandra mer ont än gott, som växer mer isär än ihop.
Belle 19.
Idag är verkligen inte vilken dag som helst, utan idag fyller min allra bästa Isabelle år. Alltså Isabelle som jag känt nu i mer än 5 år, som åkte med mig till Prag, som jag skrattar allra högst med, som jag kramats allra mest med, som får mig att våga saker som jag egentligen är alldeles för rädd för och tar med mig på äventyr hela tiden.
Grattisgrattisgrattisgrattisgrattisgrattis bästa vän.
Skype.
Rötjut
Ikväll har jag tänkt snöra på mig nya klackar och dricka rödvin istället för öl i någon killes lägenhet. Puss
