Modig.
Det är inte modigt att vara modig. Det är modigt att vara rädd. Att ha hjärtat i halsgropen, att ha en puls som går i 190km/h, att säga högt och erkänna för en själv: det här skrämmer mig. Så jävla mycket.
Tjugofemte mars.
Alla skriker om våffeldagen men jag kan inte sluta tänka på att jag bestämt mig för att komma hem.
Varför jag alltid längtar hem.
Det är något speciellt. Atmosfären. Hur jag kan alla gator men efter snart tre månader i annan stad glömt bort vad som ligger längs dem. I fyra nätter sover jag tätt intill den käraste jag har, vaknar av att han håller om lite hårdare eller att han försiktigt drar i mig när jag självsäkert rullat in mig i varenda cm av det stora täcket och så äter vi lyxig frukost som vi lagat tillsammans som i en amerikansk romantisk komedi.
På stans äldsta café möts vänner som känt varandra i över ett decennium. Diskuterar relationer och gamla minnen och slås av hur mycket vi hunnit med, hur mycket vi gått igenom och hur mycket som har förändrats. Men det är väl inte så konstigt, att man förändrats från det att man var elva till det att man fyller tjugotvå.
På stans äldsta café möts vänner som känt varandra i över ett decennium. Diskuterar relationer och gamla minnen och slås av hur mycket vi hunnit med, hur mycket vi gått igenom och hur mycket som har förändrats. Men det är väl inte så konstigt, att man förändrats från det att man var elva till det att man fyller tjugotvå. En torsdags alla soltimmar spenderas i min hemby, på robusta träsoffor runt grillringen och vi hånglar och grillar korv tills våra kläder är alldeles inpyrda i rök. Vi gör hemkokt palt, skalar och river potatis tills händerna gör ont och äter traditionsenligt med: mycket smör, lingonsylt och ett stort glas mjölk. Pratar bondska under hela processen, såklart. Somnar i paltschwiimen i soffan. Hand i hand.
Grattar Carolina på födelsedagen 7 dagar i förväg. Byter presenter, pratar om det här med att flytta och väger plus mot minus. Gråter ut. Två tre fyra koppar kaffe invirade i filt på trästolarna vid bänken i köket. Fötterna mot elementet och "jag ska komma och hälsa på er, jämt." Kramar om hårt och "jag hör av mig imorgon när jag vaknar."
Grattar Carolina på födelsedagen 7 dagar i förväg. Byter presenter, pratar om det här med att flytta och väger plus mot minus. Gråter ut. Två tre fyra koppar kaffe invirade i filt på trästolarna vid bänken i köket. Fötterna mot elementet och "jag ska komma och hälsa på er, jämt." Kramar om hårt och "jag hör av mig imorgon när jag vaknar." Artonde till tjugotredje mars.
Imorgon åker jag hem. Skriklycka på det.
Dagens.
DAGENS FRISYR:
Halvskitigt med utväxt, men påväg att växa ut efter januari-ångestklippet.
DAGENS KLÄDER:
Standard-kostymen med en twist. Svarta jeans och svart top men med mönstrad peplum under magkort top.
DAGENS MAT:
Årets första glass i solen med Sofia, Ida och Lovisa.
DAGENS HÄNDELSE:
Ovanstående. VÅREN. Blivit alldeles rosig i ansiktet, tillochmed.
DAGENS PLANER:
Fixa och dona med Carolinas födelsedagspresent, äta popcorn, dricka öl och tentaplugga.
DAGENS VILL HA:
Piteå-poster jag spanat in i veckor nu, men den är ju så jäkla dyr. Åh.
DAGENS SAKNAD:
Baby.
DAGENS TRÅKIGASTE:
Diska. Med gemensamt korridorskök blir det ju lätt att en samlar på sig lite diskberg innan en tar sig tid att ta itu med det.
DAGENS GODIS:
Popcorn. Köpte 2 för 20:- på Coop tidigare och har nu tänkt äta ihjäl mig, ungefär.
DAGENS HUMÖR:
Så GLAD. Kombinationen sol, fina klassisar, bra sms från pojkvän och fredag är rätt oslagbar.
DAGENS KOMPLIMANG:
Fick en fin komplimang när jag delade med mig av något småtufft tidigare. Kändes bra.
DAGENS LÄNGTAN:
Idag har jag en sån sanslös sommar-längt. Tänk att jag ska spendera tre månader i Pite och vara alldeles ledig. Inte varit sommar-ledig sådär sen jag var fjorton. Åh.
DAGENS TV-SERIE:
House of Cards. Älskar den!
Dagboksanteckningar.
Det var över ett år sedan jag skrev i min dagbok sist. Då hade jag precis flyttat ut ur "våran" lägenhet in i min egna. Något som var tänkt som en tillfällig lösning men som visade sig rädda mig. Jag var i upplösningstillstånd. Min handstil var alldeles skakig och ser inte alls ut som hur jag skiver nu. Bokstäverna går ihop, flyter ihop, det är stressat skrivet och vissa ord går inte att läsa.
Det har hänt mycket på ett år. Jag har bytt adress fyra gånger, träffat någon (träffat rätt), spenderat mina dagar precis som jag velat, varit med om mina livs största äventyr och påbörjat ett helt nytt. När jag skrev de där darriga orden trodde jag aldrig att jag ett år senare skulle ha bytt stad igen och sitta och skriva det här, i min säng i ett studentrum. Trodde aldrig att jag skulle vara lycklig. Men det är jag.
Så jag använder svart tuschpenna med tunn spets för att skriva på de blanka sidorna. Skriver rakt, långsamt. Skriver med mjuka bokstäver, ganska brett isär. "Idag är jag lycklig."
Långkalsongfest.
Sista helgen i februari tryckte jag in några jag tycker väldigt mycket om i mitt studentrum för långkalsongfest. Vi drack Norrlands Guld, Norrlandsquizade och sjöng Eskefeurat innan vi gick ut och drack white russians och dansade fult till Håkan Hellström.
Internat.
Efter två veckor som klass åkte vi iväg i två etapper, halva klassen varje gång, ut till ett litet västerbottenspardis för att över en natt bli en enhetlig klass, med hjälp av samarbetsövningar och mat-lag. I en och en halv dag var vi i Tavelsjö, och det såg ut lite såhär.
Storm utomhus, inomhus, inuti.
Tar in våren på Rullstensgatan och har systers-längt.
I Mars månad är det flest människor i Sverige som dör.
I Mars månad dör flest människor i Sverige. När man kämpat sig igenom vintermörkret och våren börjar närma sig är de flest kroppar som i detta avlånga land ger upp. Kanske är man så urlakad efter de tunga månaderna nästintill utan solljus, eller så är det varenda muskel i kroppen som äntligen slappnar av, andas ut.
Februari gick fort. Sprang förbi. Bara tre dagar kortare än föregående och nästkommande månad men det kändes som om jag tappade tre veckor. Mars och vår-solljuset bär med sig kaffekoppar i solen, fikaklubb och en längtan efter att få addera fler och fler km i dessa tidigare så vintertrötta ben.
Februari gick fort. Sprang förbi. Bara tre dagar kortare än föregående och nästkommande månad men det kändes som om jag tappade tre veckor. Mars och vår-solljuset bär med sig kaffekoppar i solen, fikaklubb och en längtan efter att få addera fler och fler km i dessa tidigare så vintertrötta ben.
Senaste veckan.
Veckans humör: Förlåt för att jag tjatar men jag är ju så jävla KÄR. Veckans vill ha: Lite mer tid kanske. Lite mer ledighet. Veckans köp: Tv! Har varit utan tv i över ett år och har klarat mig alldeles utmärkt. Har nu haft tv i två dagar och kan aldrig tänka mig vara utan det igen. Veckans favoritplagg: Svart fodral som man slänger på sig sekunder innan utekväll. Veckans frisyr: Långsamt växande. Veckans händelser: Ha Isak på besök. Så fint att få visa min vardag och hur mitt liv ser ut numera. Veckans saknad: Motivation. Veckans festligaste: Långkalsongfest i mitt studentrum.Tävla i Norrlandsquiz och sjunga ikapp till Eskefeurat. Veckans måltid: Quesadillas med kikärtor, creme fraiche, paprika, spiskummin och lök. Mums. Veckans borde: Men ta tag i plugget kanske. På riktigt, när ska jag komma in i plugg-flowet. Veckans godis: Bounty-kaka. Veckans sämsta: Att säga hej då.
