Att drömma om det tråkigaste som finns.
Här kommer ett inlägg som är rätt jobbigt att skriva, och kanske rätt provocerande att läsa för er självförverkligande adrenalinjunkies som älskar att ha tusen bollar i luften.
Jag vill leva svenne-liv. Japp. När andra planerar resor till Australien och Bali längtar jag efter att hitta den perfekta tomten att bygga hus på. Jag har aldrig bott längre bort än Umeå och jag längtade tillbaka till Piteå varenda sekund. Nej! Jag vill inte bo utomlands, jag vill inte finna mig själv på andra sidan jorden, jag vill fan settle down.
Efter att jag gick, sprang, fullkomligt kraschade in i väggen förra hösten och blev sjukskriven insåg jag många saker. 1: utmattningsdepressioner är på riktigt och bör alltid tas på allvar. 2: att prioritera. Att göra saker och att låtsas vilja göra saker för att det förväntas av en påskyndar ingen tillfriskningsprocess, snarare tvärtom.
Att jag levt mitt liv på ett sätt tidigare behöver inte innebära att det var det rätta sättet, det var ju det som gjorde mig sjuk från första början.
Jag vet att jag är ung, inte ens 23 år fyllda och att man ska passa på att leva livet nu! Göra allt! Leka av sig! Men om jag har gjort mitt då? Inte föralltid såklart, några mindre utsvävningar ska jag väl ha kvar i bakfickan. Men även dessa utsvävningar tar kraft. Har man en gång varit sjuk tar det ett tag att komma tillbaka igen. Jag är ju inte sjukskriven längre, studerar heltid och jobbar extra och trivs jättebra med det, men det finns inte alltid så mycket känslomässigt spelrum efter det. Denna lilla byatjej må ha mycket ork, men inte alltid tillräckligt. När jag har pluggat, jobbat, tagit hand om hunden och donat hemma vill jag ofta bara göra ingenting. Och ibland vill jag bara göra ingenting hela helgen också.
Och för att knyta ihop säcken: drömmar jag hade tidigare, saker jag längtade efter och det som tidigare var en prioritet hos mig kanske var viktigt förr, men är inte det nu. Att jag hellre drar husvagnen upp till fjällen än att gå ut på krogen, spenderar kvalitetstid hemma eller tränar hund istället för att åka på äventyrliga utlandsresor eller bara inte alltid är så bra på att höra av mig handlar inte om att jag gett upp tidigare drömmar och önskningar, eller att du inte längre är viktig för mig. Jag har bara fullt upp med mitt, även om det ser lite ut från ditt håll. Och så är jag ju nöjd, med precis exakt hur det ser ut just nu. Eller, jag har ju fortfarande inte hittat den där tomten... Men annars så.
Efter att jag gick, sprang, fullkomligt kraschade in i väggen förra hösten och blev sjukskriven insåg jag många saker. 1: utmattningsdepressioner är på riktigt och bör alltid tas på allvar. 2: att prioritera. Att göra saker och att låtsas vilja göra saker för att det förväntas av en påskyndar ingen tillfriskningsprocess, snarare tvärtom.
Att jag levt mitt liv på ett sätt tidigare behöver inte innebära att det var det rätta sättet, det var ju det som gjorde mig sjuk från första början.
Jag vet att jag är ung, inte ens 23 år fyllda och att man ska passa på att leva livet nu! Göra allt! Leka av sig! Men om jag har gjort mitt då? Inte föralltid såklart, några mindre utsvävningar ska jag väl ha kvar i bakfickan. Men även dessa utsvävningar tar kraft. Har man en gång varit sjuk tar det ett tag att komma tillbaka igen. Jag är ju inte sjukskriven längre, studerar heltid och jobbar extra och trivs jättebra med det, men det finns inte alltid så mycket känslomässigt spelrum efter det. Denna lilla byatjej må ha mycket ork, men inte alltid tillräckligt. När jag har pluggat, jobbat, tagit hand om hunden och donat hemma vill jag ofta bara göra ingenting. Och ibland vill jag bara göra ingenting hela helgen också.
Och för att knyta ihop säcken: drömmar jag hade tidigare, saker jag längtade efter och det som tidigare var en prioritet hos mig kanske var viktigt förr, men är inte det nu. Att jag hellre drar husvagnen upp till fjällen än att gå ut på krogen, spenderar kvalitetstid hemma eller tränar hund istället för att åka på äventyrliga utlandsresor eller bara inte alltid är så bra på att höra av mig handlar inte om att jag gett upp tidigare drömmar och önskningar, eller att du inte längre är viktig för mig. Jag har bara fullt upp med mitt, även om det ser lite ut från ditt håll. Och så är jag ju nöjd, med precis exakt hur det ser ut just nu. Eller, jag har ju fortfarande inte hittat den där tomten... Men annars så.
Kommentarer
Trackback
