När året ännu var ungt.

Jag kan inte gå sönder nu. Knyter näven och håller andan. Vänder mig om, för jag klarar inte att se in i dina ögon. Du andas tungt. Utanför ser jag de blåa ljusslingorna över gågatan genom de halvstängda persiennerna och du pussar mig lätt på min nakna rygg. Blundar hårt, knyter näven, håller andan, får inte gå sönder nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0