Utkast som aldrig publicerats, men här har ni några. För jag vet inte vad annars jag ska skriva.
Sist något kändes såhär bra vändes min värld upp och ner på några minuter. Så snälla, snälla, låt det här bestå.
Ljuset smög sig igenom persiennerna, lämnade ränder på din kropp. Täcket var virat runt dig flera varv, men lite hade du lämnat åt mig och med dina smala armar höll du om mig.
Det är inte många år sedan jag stod framför spegeln med rödgråtna ögon med en slående huvudvärk och trodde att allt de där äldre pojkarna ropat åt mig i korridoren var sant. Inte många år sedan glåpord kastades lite här och var, man var allt från hora till äcklig. Och det är inte heller länge sedan jag slutade dra i hud, klämma, känna, väga.
Det är inte många år sedan jag stod framför spegeln med rödgråtna ögon med en slående huvudvärk och trodde att allt de där äldre pojkarna ropat åt mig i korridoren var sant. Inte många år sedan glåpord kastades lite här och var, man var allt från hora till äcklig. Och det är inte heller länge sedan jag slutade dra i hud, klämma, känna, väga.
Det är när jag vill som mest jag gör som minst. Allt för att inte göra fel, ungefär.
Ja vafan ska jag säga, jag älskar dig.
Kommentarer
Trackback
