Farfar




Igår fick han äntligen komma hem. Hans mungipor låg högt och hans historier om hur det var förr och alla långa ramsor om vilka som är släkt med vem hördes högt i lägenheten. När vi skulle gå hem stod jag i köket och han ställde sig själv på andra sidan tröskeln så vi skulle bli jämnlånga, lilla farfar. Sen tog han sina armar runt mig och kramade precis så hårt som han alltid gjort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0