På en liten väg i en liten by två mil utanför Piteå står en stor villa med röd träpanel och vita knutar. Gården är stor och rymmer inte bara huset utan även två lador, en liten stuga och en gammal ladugård som vi nu är ett lir.

En trappa upp, längs korridoren och till höger har jag mitt lilla rum och har haft sen jag var 7. Det ser ut lite såhär:



Världens skönaste soffa som jag aldrig sitter i utan som jag bara fyller med kuddar.



Två hyllor som jag brukar skryta om att jag satt upp själv. Ramarna planerar jag att fylla med fina fotografier någon gång och det vykortet fick jag från Pappa när han var i Kanada.




Illtrivs och vill flytta, men då jag ser i almanackan och räknar dagarna till studenten och eventuell flytt känns det meningslöst. Jag brukar ju iallafall få ha en katt i sängen som ligger och spinner medan man gör läxor.