Jag hör dig tända en cigarett på andra änden, som du alltid gör när vi pratar. Du säger att det är för att du blir nervös, varför har jag aldrig förstått, jag trodde vi kände varandra vid det här laget. Säger vad är det nu, tre år? Du instämmer och så kommer vi in på det vi alltid gör. Jag nästan sluddrar fram den där ständiga frågan och redan innan du svarat vet jag vad du kommer säga. 

Vi fortsätter, du ber mig förlåta, jag förklarar, vi suckar, jag ledsnar, vi kommer överrens och sen är det tyst. Inte någon av oss tar kontakt, ingen säger något alls. Så vi väntar tills nästa berusande natt, och kanske är det för det bästa. Du ljög ju alltid när du var nykter.