Vi har inte hunnit längre än 62 dagar in i 2016, men så mycket stora saker har redan hänt. Vi skriver kontrakt på hus, jag går på arbetsintervju och så mycket med valpen (som snart inte ens är valp längre) bara släpper. Kanske för att jag släpper på kraven, och andas. Han är jätteduktig, och jag är jätteduktig. Viktigt att säga, och komma ihåg. 

Det snurrar fort, fort nu och jag hinner knappt med. Men det snurrar åt rätt håll. 

 

Dagens vill ha: oändligt med pengar på spendera-kontot och en husvagn med vinterdäck som inte står översnöad i hemmingsmark. 

 

Dagens bästa: att nu är det bestämt och officiellt: våran lägenhet är uppsagd och påskhelgen ska vi spendera med att flytta till hus. äntligen. 

 

Dagens längtan: ovanstående. vill skrika rakt ut när jag tänker på att snart bor vi i vårat alldeles perfekta lilla hus. 

 

Dagens festligaste: när bobby skällde på en skyltdocka. man ska inte skratta åt sånt, jag vet, men denna lilla som alltid annars är så tyst och så plötsligt får han ett utbrott på damen som står i underkläder i cubus-fönstret. 

 

Dagens borde: absolut ingenting. 

Januari kom med flytt söderut, studiestart och nollning. Jag träffade en blond stockholmstjej med födelsedag elva dagar efter mig och ungefär exakt samma livsöde, bara att jag älskar skogen och hon längtade till storstan. Men vi blev bästisar. En kväll hade vi tema-fest på in-sparken och vi var superhjältar. Här: Glitter-gabrielle.

Från och med idag är jag socionomstudent igen, och det enda jag tänker på är dig. Det här gör jag för att du inte fick chansen. Tack för att du fortfarande är världens bästa motiverare. Puss och kram, din socbästis. 

Ett.  Åka på tjej- och hundresa med husvagnen i fjällen. Ta en helg med höga berg, frisk luft och själafrid.

Två. Få godkänt på minst 80% av mina tentor. Helst 100%, såklart, men lämnar lite marginal till juridiken.

Tre. Se Bobby växa upp till världens finaste lilla ettåring. Och ett och ett halvtåring, nästan. Helt klart topp 1 bästa med förra året. Att ta beslutet att utöka familjen med en till medlem, och att hämta hem denna sotsvarta klump med kärlek.

Fyra. Resa. Då vi bokat en vecka på Rhodos i september känns detta som en av de mest lättuppnåeliga målen.

Fem. Hitta ett jobb jag trivs med. 

Sex. Hälsa på Mormor oftare. 

Sju. Göra en 100% viktökning i benböj och marklyft. Har ju äntligen hittat glädjen (och inte hetsen) i träningen, och det är ju så jävla kul. 

Åtta. Komma till ro i lägenheten. Alla vet hur mycket jag tjatar om att ta över mitt föräldrahem, (vilket då även är min pappas och min farmors föräldrahem), men det är ju svårt att flytta in i ett hus som 3 personer + katt fortfarande bor kvar i. Så vara nöjd här, och komma till ro med tanken att det här ska vara hemma ett tag nu. 

Nio. Komma tillbaka till att äta vegetariskt, och ännu mer veganskt.

Tio. UNNA MIG.

15 dagar in i januari, skriver fortfarande 2015 fast tror 2000 är ungefär 5 år sedan. 

Vaknar av ett otydligt valpansikte mot madrassen varje morgon i mörkret i sovrummet. Han är allt just nu. 

 

Arbetar i byggdamm och maskinljud, får jobberbjudande och om tre dagar börjar skolan om igen. Jag som inte läst en enda sida boktext sen sista tentan i juni förra året ska nu dra igång på heltid igen. Jag tänker på dig, ska bli världens bästa socionom för dig. 

 

Vi ska utomlands i september och mitt i -30graders kylan längtar jag efter en vecka av: strand, drinkar och hångel. Livet är inte dagarna vi minns, livet är alla dagar mittemellan som man väntar på att något ska hända.

Idag gick jag till kyrkan för första gången på över 10 år. Jag höll hårt i Isaks hand, öppnade den stora trädörren och satte mig näst längs fram på höger sida. Kyrkan här är så vacker. De meterhöga fönstrena släpper in så mycket ljus, även en regngrå dag som denna. Längs fram är traditionella skulpturer och statyer, gudabilder på tavlor i ramar av guld. Man kan tända ljus om man vill. Säga hej då. 

Jag är ledsen att jag inte kunde vara hos dig idag. Jag hörde att prästen rekommenderade att man skulle vara där i tid för att garanterat ha plats, att Fresta Kyrka var fylld till bredden mer personer som ville ta adjö. 

Jag hoppas du kunde se minnesstunden skolan anordnat för dig. Jag hoppas du såg hur fullt rummet var, det fylldes på hela tiden och i slutet fick de stå längst bak mot väggen för att vi inte rymdes. Vi hade fyllt hela Hörsal A för dig, älskade du. Jag hoppas du hörde de fina orden som sades om dig, att du kände kärleken i rummet. Fyfan vad vi älskar dig. Vad vi saknar dig. De spelade våran låt. En slump såklart, men de spelade våran låt. 

Idag, och varje dag, tänker jag på dig, älskade Ida.

När du är trött, när du vill fly
Och oron viskar att, din dag ska aldrig gry
Jag är hos dig, känn handen kring din hand
Var stilla, var ej rädd,
Som en bro över mörka vatten, ska jag bära dig

Alltid älskad, aldrig glömd. 

En vecka med kombinerat bohag. Adressändringar och uppsägning av avtal, nytt jobb och bubbligt rosé i nya champagneglas. För att det här är så jävla värt att fira. Detta, med allt kaos och osäkerhet, alla högljudda skratt, hårda kramar och handhållande i soffan. Detta, med kärlek i varenda minut, i vartenda hörn.

 

Jag har bott här nästan hela mitt liv, men ändå känns det som att jag börjar om på nytt när jag skriver in mitt Piteå-postnummer istället för något av de jag hade i västerbotten, när jag bokar in dejter med kära pite-vänner jag känt i över tio år och för femtioelfte gången planerar pite dansar och ler. Det är ju det här jag kan som bäst, det här jag älskar mest. Ha! Jag är hemma. 

 

Sitter i 10 grader och periodvis regn för att se min klass komma 3a nånting i våran alldeles egna socionom-yra. Klappar hundar, sippar på systemets billigaste öl och skriker Heja T1 så hela Mariehem hör. 

Veckans humör: Det har varit en förvånansvärt bra vecka. Kanske för att den förra var så utomordenligt värdelös att allt liksom var ett rejält uppsving från tidigare. Veckans vill ha: Sommar! Längtar sanslöst mycket efter sommar och sommarlov. Veckans köp: Köpte en perfekt mjuk vit/blå-randig t-shirt för nittio kronor på monki. Alldeles lämpligt. Veckans favoritplagg: Vårjacka! Att jag kan ha tunn jacka utan tjock kofta under, äntligen.  Veckans frisyr: "Kolla vad långt det blivit!! Växt massor sen i vintras ju". Veckans händelser: Få besök av Carolina och Daniel och bli bjuden på rosé och italienskt en helt vanlig tisdagkväll. Heldagsplugga på universitetet för andra gången sen terminstart. Hälsa på mormor x 2. Trotsa denna långdragna norrlands-vår med premiärgrillning med delar ur klassen. Besöka bildmuséet, ta en ordentlig stan-dag och sen avsluta med grekiskt och syrliga drinkar en lördagskväll, med Josse och Martin. Veckans saknad: P-I-T-E-Å. Veckans festligaste: Gotthards-southside's och Passionsfruktsdrink på TC.  Veckans måltid: 2x restaurantmiddagar. Wow. Veckans borde: Men sluta stressa. Fan, allt fixar sig i slutändan. Veckans godis: Ica Basic-kakor när man bjuder hem till Loppis. Veckans sämsta: Betala räkningar. Fy å fan. Hej då CSN!

Kör tjugo mil upp med alldeles knökfull bil sekunder efter sista föreläsningen. Ingen i föreläsningssalen kan ha missat att jag skulle få påsklov, och att jag skulle hem. Klockan 19:00 inleds Pite-veckan med sedvanligt Nodo-fika med så jäkla efterlängtade ansikten innan de alla skulle iväg på påskäventyr. Besöker det gamla kollektivet, dricker te i mängder och fikar blåbärskaka med norrbottensblåbär. Är avundsjuk på laisvallstugor och pratar om gammalt. Det blir väl så när man känt varandra i flera år. 

Är stenhård i täckbyxor och utflyktskläder minuter innan vi ska iväg. Redo att bli alldeles inpyrd i grillrök och att grilla mer pinnbröd än vad jag orkar äta. Spenderar kvalitetstid med Jenny, hundgosar och spenderar välbehövd tid i stallet. Tio år sedan jag slutade rida, men de säger ju att det sitter i ryggmärgen och är som att cykla. Att "hitta skänkeln" eller att "komma in i gunget" kommer på en gång, men tioåriga Gabrielle hade mer pondus kring dessa stora djur än vad jag har nu över ett decennium senare. Ahapp. 

 

Åker hem till Hemmingsmark på Påskafton för att äta våfflor med vaniljglass och hjortronsylt tills man storknar och för att måla ägg, såklart. I Degermannahuset lever man om och det är saker i rörelse hela tiden. Är det inte köksfläkten som är igång så låter katten eller så ropar vi på varandra eller så är det sättningar i huset. Det låter hela tiden. Tittar på älskade Isak som inte alls är van, men som snällt äter våfflor eller målar ägg med Angry Birds-ansikte. 

Blir bortbjudna på utomordentligt fantastisk parmiddag i den mysiga byn vid älven som ju egentligen har nästan allt en kan vilja ha. Ska vi inte flytta dit? säger jag, men nä, för en stadsbo är det alldeles för långt bort. 
Allt är närodlat och hur gott som heslt och det är vinglas och kahlua-drinkar och vi skrattar så jävla högt tills det blivit lite för mycket och vi åker hem till oss igen. 

Åker norrut och gör en söndagsutgång i Sverige för första gången någonsin, då det alltid annars är utomlands det festas till annat än fredag eller lördag. Klär i helsvart med min babe och gör natten osäker. Dricker drinkar som aldrig förr, grasshoppers och "nån fruktig jävel med mycket passionsfrukt" tills vi bestämmer oss för att dessa ben dansat tillräckligt och älskade hjältar från piteå kommer till undsättning i röda faran. Planerar och ler från öra till öra. Ja, nu gör vi det här på riktigt. 

Det är inte modigt att vara modig. Det är modigt att vara rädd. Att ha hjärtat i halsgropen, att ha en puls som går i 190km/h, att säga högt och erkänna för en själv: det här skrämmer mig. Så jävla mycket.