Dagens känsla:
Och så ett glas vin eller tre på det då.
de säger de bättre än mig.
Om ni börjar med att läsa
den här texten som Marucs Birro skrivit.
Och tillslut
det här. Och så gör jag mitt bästa att inte bli fullständigt galen.
fikatisdag.
I tisdags var jag ledig och sällskapssjuk så Evelina och Josefin kom och höll mig sällskap.
Vi drack kanna efter kanna med te och delade erfarenheter om jobb, samboskap, och vad som egentligen hände med de där hårda killarna man gick högstadiet med?
Jag bjöd på blåbärsbullar och kanelbullar, och rabarberkaka som jag bakat dagen till ära.
Det var sådär utomordentligt jättejävlaskönt att få träffa någon och umgås (som inflyttad i en ny stad blir det ju inte sådär jätteofta man träffar någon att umgås med, men det tar sig litegrann iallafall), och att få höra lite om vad som händer i staden man flyttade från.
inspirationsonsdag.
Idag vill jag bada naken i en sjö, titta på trettiotalsmän i stophatt, åka iväg till fjällen och åka på skidtur, baka julgodis och lyssna på alla mina lp-skivor i bokstavsordning.
dagens lista.
DAGENS FRISYR:
Utsläppt urtvättat hår. Förstår inte vad jag ska göra för att färgen ska sitta? Åker ju ur på en gång.
DAGENS KLÄDER:
Kjol köpt för en femtiolapp på second hand och tröjan har jag lånat (tagit) av Pappa. Attityden kom på köpet.
DAGENS MAT:
Overnight oats till frukost, fika (ops) till lunch, och så ska vi göra hamburgare till middag.
DAGENS HÄNDELSE:
Att vara ledig. Älskar ju mitt jobb massor, men det är ändå något speciellt att få vara ledig.
DAGENS PLANER:
Ha över Evelina och Josefin på fika, storhandla och planera julhelger.
DAGENS VILL HA:
En ny kamera. Planerar att unna mig efter jul.
DAGENS SAKNAD:
Öläventyr med Isabelle. Kom hem då?
DAGENS TRÅKIGASTE:
Väntan.
DAGENS GODIS:
Blåbärsbullar.
DAGENS HUMÖR:
Glad! Bra dag idag.
DAGENS KOMPLIMANG:
Inte fått någon än men väntar mig komplimanger för min fantastiska rabarberkaka.
DAGENS LÄNGTAN:
Att stöka fram jul och att göra julgodis. Jag som brukar ställa mig rätt neutral till jul är plötsligt helt frälst i allt vad december, advent och dopparedag heter.
DAGENS TV-SERIE:
Game of Thrones. Vi har snart sett klart tredje säsongen, vad ska jag göra då?
Firarlördag.
I lördags var stor firardagen här hemma, så vi började med firarfrukost på allt man kan tänka sig tycka om.
Och så drog vi på oss jackor och tjocka halsdukar för att gå ut i kalla vintern och bort till Nordanåmuséet.
Där skulle vi se på konstutställningar, bl.a. mejerisamligen. En samling oljemålningar från Sture Meijer, en konstnär från Kåge som länge målat människor och djur i jordtonade färger.
Och så tittade vi på konst för alla, ett flertal olika konstnärer med olikaverk som nu är utplacerade på olika ställen i kommunen, bl.a. på Skellefte Kraft Arena och olika skolor och äldreboenden.
Och så min favorituställning: Jag minns mitt 50-tal, fast jag inte var med. Såhär beskriver de den: "Utställningen handlar om 50-talet. Men inte om 50-talet som det var. Utan om 50-talet som det är. Idag. Utställningen är gjord av två 70-talister, Samira Haidic och Enar Nordvik. Den handlar om vår generations bild om vad som är 50-tal. Bilden är överdriven, skönmålad, förvriden, karikerad, missförstådd och direkt felaktig." Pågår till andra februari och ni vill iväg och kolla. Gör det!
Christians favorit: en gammal projektor och gammal film.
Fina foton.
Min favorit. Ville ta hem och hänga upp på väggen.
Sen gick vi igenom hela stan för att hitta någonstans att fika, och gick tillslut över bron och Stigs konditori för hembakad pecanpaj och kaffe. Och sen var det i riktig skellefteanda dags för hockey.
Vi skulle se samma match som vi såg för ungefär ett år sedan, när jag var på hockey sist, nämligen Skellefte AIK - Linköping. Som vanligt börjar jag lite tyst och stilla och på sin höjd klappar med de andra i publiken för att inte bli stirrad på, men när skellefte hade ledningen med 4-2 och i tredje perioden petar in ett femte kunde jag inte annat än att ställa mig upp och skrika.
Efter passande vinst tyckte vi att vi hade extra mycket att fira, så våran redan planerade middag blev plötsligt en trerätters med god mat och gott vin.
Och sen efter museum, fika, hockey och middag åkte vi hem till oss igen.
hur det blev vi, del: 2.
Han var nästan två meter lång med blondt rufsigt hår och när jag kramade om honom trodde jag att jag skulle sprängas. Herregud, är det verkligen han? Vi gick på stan och jag försökte skämta och vara rolig men samtidigt avslappnad och mogen och tycker han att jag är snygg herregud jag dör jag dör jag dör. Den dagen gick sådär. Jag hade inte tillräckligt med pengar till middagen, gick in i en glasdörr på stan och missade sista bussen hem så han var tvungen skjutsa mig de sju milen till Hemmingsmark.
Under två månader träffades vi hos varandra och pratade varje dag tills han en söndagkväll innan han skulle åka hem gav mig en puss från ingenstans där vi låg i min 105 cm breda säng. "Så nu är det vi?"
Och det har varit de klyschiga berg och dahlbanorna i känslorna och vi har gått skilda vägar och sen hittat tillbaka till varandra på en filt uppe på ett berg omringade av ljus med utsikt över hela staden.
Och idag är det fem år sedan våran allra första kyss.
Hur det blev vi, del: 1.
På den tiden skedde nästan all kommunikation på msn med ett egetvalt typsnitt och färg och roliga smileys som man samlade på. En lördagsnatt pratade vi till sex på morgonen och ställde frågor till varandra som om vi känt varann i flera år och när natten tagit slut kändes det som om vi gjorde det.
Vi bytte nummer, men talades inte vid efter det. Jag tänkte på honom ibland, men inte sådär att jag inte kunde sova eller andas utan honom utan han bara hamnade där ibland, i tankarna. Månaderna gick och jag gjorde mitt som vanligt, tills jag i augusti plötsligt får ett sms av ett nummer jag inte känner igen. Söker genast upp, men känner inte igen namnet. Christian Skogh? Försöker försiktigt och inte oförskämt fråga vem det är, och när han lite osäkert och blygsamt svarar "ja, vi hade en liten grej på msn för några månader sedan" klickade det genast. Han hade nyligt flyttat från Skellefteå till Luleå och kände ingen där. Våran långa konversation på msn blev plötsligt långa smskonversationer och så en lördag i september träffades vi för allra första gången.
Mitt-i-veckan-lista.
Hallå! Vad gör du?
Hej! Sitter hemma i soffan och mår efter att ha ätit en gräddig ostig carbonara med precis rätt mängd krispig bacon. Åh.
Hur ser du ut just nu?
Såhär. Christian vad gör du?
Vad är det bästa med onsdagar?
Jobbar! Är ledig måndag tisdag numera, och då är det kul att få komma tillbaka på onsdagar och säga hej till mina fina.
Nämn tre saker du längtar till.
1. Femårsdag på lördag.
2. Bil!
3. Min långdistanslöparkarriär.
Nämn tre saker du oroar dig över.
1. Sjuka Mormor. Uäk.
2. Pengar.
3. Min långdistanslöparkarriär.
Vad önskar du dig?
Oändligt med pengar för att: resa, köpa hus, slippa ta studielån osv.
Vad ska du göra i helgen?
Jobba till klockan sex på fredag, och så hem och slockna i soffan ungefär. Lördag: datedag. Tanken är brunchfrukost, gå på nordanå, hockey och sen middag på restaurang.
Något råd till alla där ute?
Kramas mycket, säg åt dom ni älskar att ni älskar dom och se till att göra roliga saker.
Nordanåmuseet.
Höstläsning.
De här två böckerna haffade jag i all hast på Arlanda, den ena när jag skulle flyga till London och den andra när jag skulle till Thailand och de båda fick agera reseläsning till respektive resa. Supertips, läs!
Alltings början: Saga bor i Stockholm hos sin radikalfeministiska mamma som lär henne att det viktigaste som finns är att bli en stark självständig kvinna som inte behöver någon man och det enda Saga vill är att komma ut i vuxenlivet. Hon börjar gymnasiet, lär känna Pauline och tillsammans lär de sig drick café au lait, tjuvröka och hittar in till de populära klubbarna. Där hittar de Victor Schantz, Stockholms vackraste man och det är där allting börjar.
Kärleken i Julia Anderssons liv är en bok av Åsa Morberg och den handlar om Julia som lever ett lyckligt liv tillsammans med den mycket äldre Rune, men blir hopplöst förälskad i museichefen Rubert Meyer. I boken får man följa Julias förhållande till de två männen, hennes konstnärsskap och det berättas på ett väldigt målande och beskrivande sätt om ett revolutionärt sent sextiotal och sjuttiotal.
en, två, tre
Och på 150 sekunder lyckades jag nästan radera 31 536 005. Snälla, visst, en chans till.
Fredag.
Helgen: jobba sova äta dö. (hänga ta en öl plugga hångla)
De andra.
"Filmaren Margreth Olin följer några ungdomar som fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd. Eftersom de enligt lagen kan avvisas först när de fyllt 18 år, lever de i ett slags limbo i väntan på ofrivillig exil. Olin granskar ett system som är så fixerat vid härkomst att de mänskliga rättigheterna kommer skymundan".
Tidigare i veckan såg jag denna viktiga och helt fantastiak dokumentär. Jag svor, grät och förbannades över vilket samhälle vi faktiskt lever i idag. I den här dokumentären får vi följa några ungdomar som kommit till Norge i hopp om ett bättre liv, men får bo på boenden i väntan på deras artonårsdag då de blir utvisade ifall de ej kunnat få uppehållstillstånd. De gör omprövning efter omprövning och om de inte blivit godkända blir de hänsynslöst tillbakaskickade till de länder där deras föräldrar och ibland hela familjer blivit mördade, där det är krig.
Det skrämmer mig att se hur utvecklingen i Europa är just nu, med Sverigedemokraterna som tredje största parti i riksdagen i Sverige och på gatorna i stan ser jag nordfronts propaganda fastklistrad på lyktstolpar och anslagstavlor. Men det är ju inte bara här. I Grekland och Frankrike breder sig en invandrarfientlig politk ut sig och en okunnighet och en trångsynthet genomsyrar samhället.
Fast det är nog inte bara en okunnighet, utan en ovilja att lära sig, att öppna ögonen. När det är enklare att tro på påhittad statistik och påståenden än att faktiskt undersöka hur det egentligen ligger till. Hur man så gärna har en åsikt men inte vill lära sig något om det, hur man hellre hatar än förstår och hur man glömmer att se att vi är alla människor och att vi alla är individer med samma värde. Vi lever i ett rikt land och får ett flertal privilegier redan vid födseln, vilket gör oss skyldiga att se till dem som behöver hjälp, inte förkasta dem och se dem som de andra, för det är ett vi.
Så snälla; se den här filmen. Och vid nästa riksdagsval - rösta. Ut med rasisterna.
Fars dag.
Vi är sju stycken runt det lilla köksbordet dukat med vaxduk och guldigt blommigt finporslin. Kladdkaka syltkakor bondkakor chokladtårta kaffekakor prinsesstårta och två nybryggda termosar kaffe. Vi diskuterar släktskap, byn, hur jag har det i mitt nya hem och olika resor. Farfar kramar fortfarande hårdast och han sitter lite i skymundan men är alltid med. Försiktig, vän och så snäll att han nästan är självutplånande.
Och så är fikat slut och alla åker tillbaka till sig. Vi kramar klappar på ryggar och säger hej då. Visst tar du hand om dig nu och så ses vi snart igen.
Oktober.
Den gångna månadens instagramflöde. @alexandrakgabrielle heter jag där.
1 & 2: Första oktober var min första dag hemma och då var jag ute. Tog långpromenad runt älven och plockade miniäpplen.
3: En fredagkväll gick vi jobbtjejer ut på Carl-Viktors för vin drinkar och öl. :
4: Fjärde oktober bakade jag ju bullar såklart. Kanel och vaniljblåbär.
5: Långhårigt troll innan jag klippte bort ca 2dm.
6: Kväll.
7: Minidate med takeaway-sushi.
8: Åkte hem till Hemmingsmark för en helg av Mamma och Pappa-mys.
9: Och så bara sådär kom hösten och det blev mörkt redan vid 17-
10: Premiärtur på min första egna cykel på ca 10 år.
11: Första snön.
12 & 13: Ute.
14: Har världens bästa jobb.
15: Bakade bröd en söndag.
Ja, okej.
Får ett barnsligt rus i kroppen när jag vaknar och ser att marken är nästan täckt av snö. Haltar fumlar ramlar hela vägen ner för backen och över bron in tilll stan men det får det väl vara värt. På den här gatan är det mycket som kvävs men mer som får andas och jag försöker lista ut om det är nu eller aldrig eller sen.
I helgen ska jag visa mina föräldrar vart jag bor och vad som nu är mitt hem, fira fars dag hos Farfar och äta tårta tills jag storknar.
Halloween.
Som ni kanske vet så åkte jag ju hem förra helgen, bland annat för att spöka ut mig och få gå på halloweenfest med mina älskade saknade bästa vänner. Det var obarmhärtigt roligt och jobbigt att träffa dom, såklart roligt att träffas men jobbigt bli påmind om hur mycket man saknar. Men det var en fantastisk helg och lite såhär såg det ut:
På lördagen fikade vi först hos Anna-Maria och jag bjöd på te, sen hem till Emelie och Chrille för att göra lägenheten festredo.
Spindelväv och fladdermöss i taket.
Och en pumpa såklart.
Blev bjuden på pumpasoppa med persilja och lite curry, magiskt gott.
Och så trillade det in folk.
Fina Josefin som Batman till exempel.
Emelie var räv och spelade what does the fox say ungefär hela kvällen, och Petra en sugarskull.
Lars och Chrille som star-wars-figurer som jag inte för mitt liv kommer på namnet på.
Lite kostymfix.
Och såhär såg jag ut. Kände mig skitknäpp och konstig men fick iallafall äntligen klä mig i 20talskläder.
Sen kom det fler! Här Emelie och Josse som Findus.
En clown, ett skelett och en pimp.
Och så Findus med tillhörande Pettson. Vi berättade spökhistorier, hade långa invecklade samtal om kreativitet, pratade ikapp och sen gick vi ut på krogen. Blev kallad pärlan, träffade gamla klasskompisar, dansade en flapperdance och åkte hem när klockan fortfarande bara var barnet men jag var rätt nöjd för den här gången. Snipp snapp snut!
Fika.
.
Idag är jag ledig och jag får fikabesök från Piteå. Hur bra är inte det.
Vecka 44.
Veckans humör: Så jävla ledsen och saknig.
Veckans vill ha: Nya bekantskaper. Ps: Jag är rolig, snäll och en jävel på att halsa öl.
Veckans köp: Superfin blå royalblå blus för 50kr.
Veckans favoritplagg: Vit lånad fransklänning á la 20tal.
Veckans frisyr: Utsläppt mycket, försöker vänja mig vid det här kortare håret.
Veckans händelser: Kommit hem till Piteå igen, kramats med mina favoriter, gått på halloweenfest och diskuterat kreativitet, kvinnor och män i musikvideor och media och olika vänskaper.
Veckans saknad: Christian. Så jobbigt när man jobbar om varandra nästan hela tiden och man åker bort en hel helg. Även fast vi är mer vana att vara ifrån än ihop så vänjer man sig ju så fort i samboskapet.
Veckans festligaste: Brakfest hos Emelie och Chrille.
Veckans måltid: Kryddig pumpasoppa med persilja som jag blev bjuden på. Mums.
Veckans borde: Aaaalwaays loook on the briiiight siiiiide of liiiiife.
Veckans godis: Lösviktsgodis. Sura, rosa vattenmeloner.
Veckans sämsta: Det här är ju så jäkla ytligt, men att jag och Christian har upptäckt Game of Thrones och nu kan jag inte sluta se. Så veckans värsta: Game of Thrones-abstinens.
1920
Ikväll är det stormaskerad och ni kan ju gissa vad jag ska klä ut mig till.
Nästan ett foto i timmen, söndag.
09:00 Klev upp när Christians klocka ringde, efter att ha legat vid hans nacke och snusat några minuter såklart. Vidrigt att inte ha några sovmorgnar tillsammans.
10:00 Åt frukost. Standard norrmejerier naturella yoghurt + turkisk yoghurt + flingor och honung. Och så frukt till.
11:00 Såg SNL och The Office-repriser och skrev att-göra lista. Gjorde ca 50% av det på listan. Ops.
12:00 Snörde på mig löparskorna och gick ut. Det är så fint nere vid älven nu med någrafå färgade blad kvar på björkarna och eftermiddagsljus ned för slätten.
13:00 Vid ettiden drog jag ut dammsugare dammtrasa skurmopp och städade hela lägenheten. Kan inte hålla på att skjuta upp hela tiden, ju.
14:00 Bakade
det här världsgoda brödet.
15:00 Sen blev klockan tre och det var dags att dra av sig morgonrocken och på med riktiga kläder. Sköna byxor och bästa loppisfyndade linnet med enhörningar, och så lite färg i ansiktet såklart.
16:00 Väntade på att Christian skulle sluta jobba och drack te. Försöker dricka upp det jag har hemma så jag kan köpa hem nytt och annat. Blir lätt så när man jobbar i tebutik.
17:00 Och så blev klockan fem och Christian slutade jobba. Fick ett "mamma bjuder oss på middag-sms" och så gick jag in till stan för att äta höstens första blöta och julskinka.
