En vecka med kombinerat bohag. Adressändringar och uppsägning av avtal, nytt jobb och bubbligt rosé i nya champagneglas. För att det här är så jävla värt att fira. Detta, med allt kaos och osäkerhet, alla högljudda skratt, hårda kramar och handhållande i soffan. Detta, med kärlek i varenda minut, i vartenda hörn.

 

Jag har bott här nästan hela mitt liv, men ändå känns det som att jag börjar om på nytt när jag skriver in mitt Piteå-postnummer istället för något av de jag hade i västerbotten, när jag bokar in dejter med kära pite-vänner jag känt i över tio år och för femtioelfte gången planerar pite dansar och ler. Det är ju det här jag kan som bäst, det här jag älskar mest. Ha! Jag är hemma.