Till första maj har vinterns sista snö smält och vi har sagt att vi älskar varandra för miljonte gången. Det är lika kallt i luften som för två månader sedan och mitt hjärta slår lika hårt som första gången vi sågs. 

Veckans humör: Det har varit en förvånansvärt bra vecka. Kanske för att den förra var så utomordenligt värdelös att allt liksom var ett rejält uppsving från tidigare. Veckans vill ha: Sommar! Längtar sanslöst mycket efter sommar och sommarlov. Veckans köp: Köpte en perfekt mjuk vit/blå-randig t-shirt för nittio kronor på monki. Alldeles lämpligt. Veckans favoritplagg: Vårjacka! Att jag kan ha tunn jacka utan tjock kofta under, äntligen.  Veckans frisyr: "Kolla vad långt det blivit!! Växt massor sen i vintras ju". Veckans händelser: Få besök av Carolina och Daniel och bli bjuden på rosé och italienskt en helt vanlig tisdagkväll. Heldagsplugga på universitetet för andra gången sen terminstart. Hälsa på mormor x 2. Trotsa denna långdragna norrlands-vår med premiärgrillning med delar ur klassen. Besöka bildmuséet, ta en ordentlig stan-dag och sen avsluta med grekiskt och syrliga drinkar en lördagskväll, med Josse och Martin. Veckans saknad: P-I-T-E-Å. Veckans festligaste: Gotthards-southside's och Passionsfruktsdrink på TC.  Veckans måltid: 2x restaurantmiddagar. Wow. Veckans borde: Men sluta stressa. Fan, allt fixar sig i slutändan. Veckans godis: Ica Basic-kakor när man bjuder hem till Loppis. Veckans sämsta: Betala räkningar. Fy å fan. Hej då CSN!

Om ungefär sex veckor åker jag hem. Jo, om 43 dagar, faktiskt. Då skriver jag min sista tenta för terminen och åker hem, upp till mitt norrbotten, mitt piteå, mitt hemmingsmark. 

 

Jag längtar så att det gör ont. Som att jag är allergisk för alla björkar i den här staden och måste tillbaka till skogsluft, pappersbruksluft, havsbris. Det är det mina lungor är van, den luften ska jag andas. 

För den här hemresan blir ju nog inte som de andra. Det blir min sista. Det blir med alla mina saker. Mina kläder, möbler, böcker, prydnader, lp-skivor, husgeråd, allt. Det blir min flytt. Mitt umeå-äventyr blev kort, men två år av västerbotten var tillräckligt för mig, nu vill jag till mitt norr, till mitt hem, igen. 

Nej jag ska ju inte ropa hej innan jag kommit över bäcken, inte ta ut min seger i förskott, inte ta det osäkra före det säkra. Men om ödet är gott och vem som än bestämmer vill mig väl, så tar jag mig hela vägen, alla de tjugotvå milen norr längs e4an, och får stanna där. 

Hela hockeysverige skriker om kvällens finalmatch, men jag kan inte släppa
att jag snart ska få komma hem igen.

Kör tjugo mil upp med alldeles knökfull bil sekunder efter sista föreläsningen. Ingen i föreläsningssalen kan ha missat att jag skulle få påsklov, och att jag skulle hem. Klockan 19:00 inleds Pite-veckan med sedvanligt Nodo-fika med så jäkla efterlängtade ansikten innan de alla skulle iväg på påskäventyr. Besöker det gamla kollektivet, dricker te i mängder och fikar blåbärskaka med norrbottensblåbär. Är avundsjuk på laisvallstugor och pratar om gammalt. Det blir väl så när man känt varandra i flera år. 

Är stenhård i täckbyxor och utflyktskläder minuter innan vi ska iväg. Redo att bli alldeles inpyrd i grillrök och att grilla mer pinnbröd än vad jag orkar äta. Spenderar kvalitetstid med Jenny, hundgosar och spenderar välbehövd tid i stallet. Tio år sedan jag slutade rida, men de säger ju att det sitter i ryggmärgen och är som att cykla. Att "hitta skänkeln" eller att "komma in i gunget" kommer på en gång, men tioåriga Gabrielle hade mer pondus kring dessa stora djur än vad jag har nu över ett decennium senare. Ahapp. 

 

Åker hem till Hemmingsmark på Påskafton för att äta våfflor med vaniljglass och hjortronsylt tills man storknar och för att måla ägg, såklart. I Degermannahuset lever man om och det är saker i rörelse hela tiden. Är det inte köksfläkten som är igång så låter katten eller så ropar vi på varandra eller så är det sättningar i huset. Det låter hela tiden. Tittar på älskade Isak som inte alls är van, men som snällt äter våfflor eller målar ägg med Angry Birds-ansikte. 

Blir bortbjudna på utomordentligt fantastisk parmiddag i den mysiga byn vid älven som ju egentligen har nästan allt en kan vilja ha. Ska vi inte flytta dit? säger jag, men nä, för en stadsbo är det alldeles för långt bort. 
Allt är närodlat och hur gott som heslt och det är vinglas och kahlua-drinkar och vi skrattar så jävla högt tills det blivit lite för mycket och vi åker hem till oss igen. 

Åker norrut och gör en söndagsutgång i Sverige för första gången någonsin, då det alltid annars är utomlands det festas till annat än fredag eller lördag. Klär i helsvart med min babe och gör natten osäker. Dricker drinkar som aldrig förr, grasshoppers och "nån fruktig jävel med mycket passionsfrukt" tills vi bestämmer oss för att dessa ben dansat tillräckligt och älskade hjältar från piteå kommer till undsättning i röda faran. Planerar och ler från öra till öra. Ja, nu gör vi det här på riktigt.