Hemlängtan.

Om ungefär sex veckor åker jag hem. Jo, om 43 dagar, faktiskt. Då skriver jag min sista tenta för terminen och åker hem, upp till mitt norrbotten, mitt piteå, mitt hemmingsmark. 
 
Jag längtar så att det gör ont. Som att jag är allergisk för alla björkar i den här staden och måste tillbaka till skogsluft, pappersbruksluft, havsbris. Det är det mina lungor är van, den luften ska jag andas. 

För den här hemresan blir ju nog inte som de andra. Det blir min sista. Det blir med alla mina saker. Mina kläder, möbler, böcker, prydnader, lp-skivor, husgeråd, allt. Det blir min flytt. Mitt umeå-äventyr blev kort, men två år av västerbotten var tillräckligt för mig, nu vill jag till mitt norr, till mitt hem, igen. 

Nej jag ska ju inte ropa hej innan jag kommit över bäcken, inte ta ut min seger i förskott, inte ta det osäkra före det säkra. Men om ödet är gott och vem som än bestämmer vill mig väl, så tar jag mig hela vägen, alla de tjugotvå milen norr längs e4an, och får stanna där. 

Hela hockeysverige skriker om kvällens finalmatch, men jag kan inte släppa
att jag snart ska få komma hem igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0