Förra helgen var ett 72 timmar långt hej då.
Sitter i 10 grader och periodvis regn för att se min klass komma 3a nånting i våran alldeles egna socionom-yra. Klappar hundar, sippar på systemets billigaste öl och skriker Heja T1 så hela Mariehem hör.
Spontandricker rosé och krigar oss igenom ett parti alias för att sedan skåla i öl på Båten. Vi virar in oss i varv efter varv i filtar de delar ut och låtsas att det är 30gradig sommar fastän regnet slår hårt och vindarna tar tag i de stora tygtaget som ska skydda oss från denna ambivalenta norrlands-vår.
Om två veckor (nu en vecka och två dagar) ska jag flytta hem och det firas med 4 flaskor bubbel, några tal, Queens-spellista, So long Gabrielle-quiz och sånger/dikter/hip hop-låtar de skriver om mig. De svarar på vad mitt fulla namn är, vad min Pappa heter egentligen (fastän han har min Mammas facebook-account) och om Roland var min tränare i fotboll, handling, eller ridning.
21 personer rymmer vi i mitt studentrum på lika många kvadrat. Vi skrattar så jävla högt och skickar runt min dagbok där de alla skriver fantastiskt fina ord som jag ska bära med mig varje dag när jag åkt de 22 mil norrut till mitt hem.
Idag går jag igenom de små notiserna, och de långa novellerna en gång till och ja, vad ska man säga. "Upp till kamp!", "Minns mig när du flyttat hem igen", "Kexet!" och "Jag älskar dig." Och jag älskar er. Varenda en.
Kommentarer
Postat av: Sara Uusimäki
Asså babe, blir så glad när du skriver men också ledsen för att det närmar sig att du slutar :( pussss
Trackback
