Jag blev full en lördagskväll, kramade livet ur de jag älskar mest. Sov en hel söndag, räknar dagarna till helg. Det är ingen söndagsångest, det är en längtan bort; en längtan hem. 

 

Det är bra nu? Jag andas lätt. Saknar längtar fattas, skrattar håller om delar säng. Det här året är föralltid brännmärkt i hjärtat på mig, från första dagen till den sista. 

 

Det finns inget jag vill göra ogjort, bara massor jag vill göra om. Jag vill slå dig istället för att kyssa dig hej då när du sist lämnade av mig, jag vill åka tillbaka till varma medelhavsstränder, åka båt igen längs amsterdams snirkliga kanaler, jag vill säga att jag älskar dig. Men du var aldrig tillräcklig för mig. 

Är så trött att jag nästan somnar i bilen hem. Sover inte när jag ska. Somnar inte. I helgen åker jag bort igen, men nu åt andra hållet. Ska storebrorskramas och hoppas på bostad. Spenderar en hel kväll på att baka bullar men har glömt köpa hälften av de kanske sju ingredienserna. Nej jag sover inte, men jag drömmer. Helvete vad jag drömmer. Om den stora villan, om den varma sandstranden, om skålande i ölstop och om höga berg. Det löser sig det här. Har jag krigat mig såhär långt fram viker jag inte en millimeter förrän jag är precis där jag vill vara.

Precis där. 

 

Veckans vill ha: Grålila långt hår. Blivit helt besatt av tanken på alla olika färger man kan färga håret. 

Veckans köp: Alkohol och halloweenutstyrselgrejor.  

Veckans favoritplagg: Hemmakomponerad Treat-T-shirt. 

Veckans frisyr: 2 x blekt, delvis förlängt och rosa/lila. 

Veckans händelser: Hej då-fika för Sofia som flyttar till Norge, basta tills man nästan kokar i Köttslottet och åka tidigt till bästa Carolina för att bästisbruncha, trycka tröjor, färga hår och göra iordning. 

Veckans saknad: Har lyssnat på musik som fått mig att tänka på Isabelle så jävla mycket, när Simon ringde mig i lördags började jag nästan att gråta och hujeda mig vad jag tänker på min Mormor. 

Veckans festligaste: I'm Orange och att rocka kvällens hetaste outfit. Vi vet alla vilka som skulle ha vunnit, och det var inte någon sexig polis eller zombie. 

Veckans måltid: Max kvart över två. Fritösen är trasig så jag äter minimorötter med dipp. Låtsas att det är gott. Det är det inte. Slickar i mig dipp.  

Veckans borde: I veckan har jag gjort precis allt som jag borde ha gjort. 

Veckans godis: Riktigt lösviktsgodis. Och smågodis.  
Veckans sämsta: Att den tog slut. 

Det är torsdag. Morgonsolen gör ont i ögonen på bussen till jobbet och frukostäpplet är alldeles mjöligt. 0 krisp. Jag har köpt bil. Blekt håret. Blivit blond? Trodde aldrig världen skulle få se min kalufs ljus någonsin igen. Men å andra sidan, vad vet jag. I helgen åker jag hem till tryggheten i den lilla byn och den röda villan. Dricker vitt med en bästis på C och förkroppsligar två 90-tals DJ-tjejer inför vad som ryktas bli storfest ute vid kusten. Äter Gréve-ost och mår illa. Saknar starsister. Tack för mig. 

Nä i hadd aldrig trått att hä sku si ut som hä si ut för mä nu.

Men jär'et hä bäste som ha kunna hend.

I tråo hä.

Fyfan så i håta du.

 

 

höstens första frost och jag åker hem efter trettio minuter på jobbet. hur många cigaretter får man röka på en dag? tills det bränner ordentligt kanske. det är lite mycket nu, ja. 

min bästis kommer hit snart. mitt hem är inte mitt hem, men snart ska jag härifrån. tills dess andas jag skellefteluft och bläddrar i bilder från mitt livs bästa sommar. tid, gå fort nu. 

Tjatar mig till förlängning och således ett tolvtimmarspass på veckans sista dag. Vid sju smågråter jag på golvet bakom kassan av fullkomligt oklar anledning. Vet ej om glad/ledsen. Eller bara utmattad. Längtar efter den trygga doften av vedeldning i pannan kvart över sju en lördagmorgon och när pappa surplar i sig smörgås och te efter en hösteftermiddag i skogen. Längtar så jävla mycket hem. 

inut minns jag allting som om det vore igår, men det kommer aldrig ut på pränt. det är clichéartade liter med kaffe och skriva, sudda ut. skriva, sudda ut. det får ta hur lång tid det vill, det får ta hundra år, för nu ska det fan bli något av det här. nej vi ska aldrig mer vara tysta om det som hände.

 

jag sitter på golvet och du flätar mitt hår. det är ett monsunregn utanför som vi lyssnar till med fönstret öppet. en liter vin för trettio kronor. det är bland det äckligaste jag druckit, du får knappt i dig någonting. vi dricker ur ölsejdlar vi hittat i det gemensamma köket och våran rumskompis för natten röker i andra sidan rummet. vi är halvvägs in i vårat äventyr och bara tanken på att det ska vara över rör mig till tårar. när vi är färdiga vet jag inte när vi ses igen och det är något i mig som fattas när vi inte är tillsammans.

Nu är du en av mina bästa vänner och mer som ett syskon än något annat men då var du den snyggaste på hela skolan och jag var så kär att jag trodde jag skulle dö. Vi dansade tryckare på discot i skolans gympasal, efter att Malin och Mathilda övertalat dig och torkat mina tårar när jag grät över att du inte ville vara sådär nära mig som jag ville. Jag hade krusat håret sådär som man gjorde i början av 2000 och hade rosa klänning med beigea tunnstrumpor. Minns du hur du gjorde slut över telefon några dagar därpå? Vi gick i tredje klass och jag var med Emma uppe på mitt rum. Du ringde och sa att du inte var redo att binda dig, och vi var ju knappt ihop. Bland det finaste jag hört, vi var ju bara vadå, nio år. 

Vill hålla kvar i det här året och den här sommaren så länge jag bara kan, för det har ju verkligen varit det bästa någonsin. Och jag nyper mig i armen för att vakna men nej det är ju sant, det blir ju bara bättre. 

Den här septembers allra första dag och en helt ny vecka som jag har lovat mig själv att fylla med bara roliga saker. Jag ska: hitta nya löparspår längs med berget (och inte springa vilse som sist), göra sylt på alla hjortron jag har i frysen och fylla i fina burkar med knäpplock, åka på födelsedagskalas, stirra ner ikeas inredningsutbud och drömma om min nya lägenhet när jag nu än får den och vart den nu än är och hur den nu än må se ut, fotografera upp de tre sista exponeringarna jag har på min engångskamera så jag äntligen kan framkalla alla bilder från våran tågluff, åka hem till pite och ha stereotyp tjejkväll med vin, och sen kanske om jag har tur hångla lite.