Det var över ett år sedan jag skrev i min dagbok sist. Då hade jag precis flyttat ut ur "våran" lägenhet in i min egna. Något som var tänkt som en tillfällig lösning men som visade sig rädda mig. Jag var i upplösningstillstånd. Min handstil var alldeles skakig och ser inte alls ut som hur jag skiver nu. Bokstäverna går ihop, flyter ihop, det är stressat skrivet och vissa ord går inte att läsa. 

 

Det har hänt mycket på ett år. Jag har bytt adress fyra gånger, träffat någon (träffat rätt), spenderat mina dagar precis som jag velat, varit med om mina livs största äventyr och påbörjat ett helt nytt. När jag skrev de där darriga orden trodde jag aldrig att jag ett år senare skulle ha bytt stad igen och sitta och skriva det här, i min säng i ett studentrum. Trodde aldrig att jag skulle vara lycklig. Men det är jag.

 

Så jag använder svart tuschpenna med tunn spets för att skriva på de blanka sidorna. Skriver rakt, långsamt. Skriver med mjuka bokstäver, ganska brett isär. "Idag är jag lycklig."