Fastän jag ska jobba imorgon sitter jag i soffan när klockan är tre på morgonen. Kan inte andas efter vårat senaste bråk och tänker att det är nu jag ska dö. Varenda por i min hud kliar och klöser och mitt hjärta slår utanför kroppen. Det är tjugo minusgrader ute men jag vill inget annat än ut, är alldeles naken men måste bara härifrån ut ut ut UT.

 

Kvävs av all jävla ångest i väggarna och jag kan inte kan inte kan inte andas mitt hjärta slår utanför slår utanför slår utanför kroppen och det enda jag hör är mina krampaktiga försök till andetag och dina djupa. Dina djupa andetag, dig, du som sover. Du sover och jag kan inte andas och jag tänker att det är nu jag ska dö.