I ett hus hos någon jag aldrig träffat förut samlas ett helt gäng, numera utspritt i ca tre olika städer men ändå tillsammans, och så jag, för att fira in det nya året."Hej jag heter Gabrielle" och "ja, jag känner ju ca ingen i den här stan, vi måste ta och ses någon gång!". Klockan slår 2014 och vi kysser varandra grattis till detta året. Jag har druckit lite för mycket vin öl bål drinkar kaffe karlsson men vad gör det om hundra år, nu är det ett nytt.

"Vill inte du vara med mig längre?". Jag hade inte ens hunnit äta upp min frukost så var det slut. Med tre bokstäver raserades hela min värld på några sekunder. Djupa andetag, sen var det över.

"Nej."

I mitt barndomshem spenderar jag sju extra dagar. Andas ut och försöker hantera, pratar om det så lite som möjligt, vill bara glömma att det ens har hänt.

Jag har blivit befodrad, fått tjänsten som butiksansvarig. Kan inte fatta. Överlycklig. Jag? Jag är bara 20, vad vet jag om allt det här.

Så jag kommer tillbaka. Måste jobba. Vi... Får det att funka. Inte alls. Åker hem så ofta jag kan och försöker förstå. Det här stället var aldrig mitt hem, och nu måste jag härifrån.  

Jag åker på fest i hemstaden och du och jag blir tighta på en gång. "Du är lite av min solskenshistoria, C."

Det här skulle bli början på det bästa året i mitt liv, och det här skulle bli det bästa som kunde ha hänt. Det visste jag bara inte ännu.