Det löser sig.

Vi tar hem sushi från sushistället, kramar varandra hårt igen och hånglar så jag ramlar mellan plymåerna. 

Imorgon åker jag hem till Piteå för första gången sen jag flyttade hit och det känns så galet. Hur mycket som helst har hänt i mitt liv sen dess, och hemma har allt fortsatt som vanligt. Inte tagit paus och väntat på mig. 

Jag ska säga hej till mamma pappa farfar lillebror, insupa så mycket kattgos att jag storknar, träffa kär barndomsvän och se hembyn i höstskrud. Och så sen kommer jag hem igen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0