Ja, okej.

Får ett barnsligt rus i kroppen när jag vaknar och ser att marken är nästan täckt av snö. Haltar fumlar ramlar hela vägen ner för backen och över bron in tilll stan men det får det väl vara värt. På den här gatan är det mycket som kvävs men mer som får andas och jag försöker lista ut om det är nu eller aldrig eller sen. 
 
I helgen ska jag visa mina föräldrar vart jag bor och vad som nu är mitt hem, fira fars dag hos Farfar och äta tårta tills jag storknar. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0