Idag flyttar min bästa vän, vapendragare, stjärnsyster, favoritperson och mitt absolut bästa stöd ca 1967 km härifrån. Åker iväg i ett år ungefär för att åka iväg på världens jävla äventyr och vara au pair. Och jag är sådär super-mega-jätte-shit-vad-pirrigt-men-sanslöst-kul-glad för hennes skull samtidigt som jag vet hur olidligt mycket jag kommer sakna när vi skriksjunger till don't stop believin', när vi dricker te till sent på natten eller när du kramar om mig och fnissar i mitt öra. 

 

Men det som är bra med en vän som flyttar utomlands är ju såklart att man kan hälsa på, och att det alltid finns roliga historier att lyssna på och ta del av. Och är det något jag lärt mig av att leva i ett distansförhållande i kring 4 år så är det att saknaden gör en stark och är det på riktigt så spelar avståndet fan ingen roll. Jag är ju så kompiskär.

Ha nu så jävla kul Belle, det här kommer ju bli grymt.