Över Viktoriabron, förbi campus, upp för backen bakom skogen och berget, där bor jag nu. Jag har bytt ut fågelboet högst upp på Nygatan mot bottenvåningstvåa med något så fantastiskt som avskilda rum. Här steker vi plättar sent på kvällarna, ser serier på stora duken och hånglar.

 

I två år har jag sprungit i korridoren här och nu står mitt namn på dörren, alldeles vid ditt och mina kläder är i garderoben och det här är nu mitt hem. Det är en obeskrivlig känsla att vi nu är -  inte bara i samma stad - utan på samma plats. Det är lite som julafton och ens femtonde, artonde och tjugonde födelsedag på en och samma gång. Dagar man väntat på hur länge som helst och sen är de bara plötsligt där, och så blåser man ut ljusen och öppnar paketen om och om igen. 

 

Det funkar bara. Jag förstår inte hur, men det fungerar. Vi är nog mer skiljda åt än nord och sydpolen men det fungerar. Opposites attract och det gör vi.