Idag är det fyra år sedan vi låg i mitt vit-och-svartmålade tonårsrum och höll om varandra, du med dina långa armar och jag med mina trevande händer. Vi hade träffats i två månader ungefär. Vi hade ätit middag tillsammans, jag hade missat sista bussen hem och du hade skjutsat mig de 7 milen sent en lördagkväll och jag hade druckit en öl för mycket med dina kompisar.

 

Idag är det fyra år sen den söndagen, den mitt i iskalla krispiga snökramande vintern då mitt hjärta missade ett slag och sen slog en miljon och jag kunde inte andas tänka röra mig när du frågade mig om den där pussen. Vi har varit fram och tillbaka, ambivalenta och oroliga och totalt jävla kaosartade men jag älskar dig. Så himla mycket.