Ibland, vissa dagar, som idag, känner jag bara för att ta med de allra bästa människorna jag har, köpa en enkelbiljett till någon stad långt bort härifrån kanske edinburgh eller madrid eller berlin och bara dansadansadansa fastän mitt jävla hjärta blöder. Flytta in i en sunkig lägenhet som jag beskriver som charmig när mamma ringer, där sängen är inklämd mellan badrummet och spisen för något annat har jag inte råd med och sen inte komma tillbaka förrän, ja, aldrig.