Kom just hem från att ha grattat min kusin som nu är både junior svensk mästare (och världsmästare!) i styrkelyft och nybliven 20åring. Tror jag och pappa är mer stolta över guldmedaljerna än vad han är, inte alla som har en mästare i släkten ju.

Fick höra jättefina nyheter som nästan rörde mig till tårar, åt jättegod tårta och bara gladde mig åt att ha en sån fin och avslappnad släkt. Bondskan hördes högt mellan väggarna i villan och det tog inte mer än fem minuter in i smörgåstårtan så började pappa tala om sin nya vedmaskin som han är så nöjd med. Och Farfar var glad som vanligt, trots cellgifterna han ska börja ta. 

En sån där kväll som vänder måndagsångest till måndagsglädje bara.