parais qu'le bonheur est à portée de main, alors on tend la main et on se retrouve fou

Snubblar och ramlar över mina egna fötter hela tiden, blir galen i den här jävla stan där allt påminner om allt det där jag helst bara tränger undan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0