Om två dagar går jag ut ettan och får sommarlov. Jag slipper skolarbete och tidiga mornar, men jag längtar inte. Jag blir inte alldeles glad och varm i kroppen då jag tänker på att jag (om man bortser från jobbet) har 10 veckors ledighet framför mig. Inte alls.

Jag är fullständigt säker på att den här sommaren kommer att bli kul och bra på alla sätt, jag har jobb fram till sista Juli och sen har jag ca tre veckors oavbruten ledighet. Jag och mina fina kommer säkert att hitta på en massa trevligheter under detta sommarlov, men ändå så finns inte den där barnsliga längtan efter skolavslutningen där riktigt.

En del av mig tycker bara att det är jobbigt, för det gör Saras byte till skola i Luleå ännu mer på riktigt och det börjar bli så nära. Kommer sakna dig något så sjukt, Snoris.

Nu ska jag dunka summerbabyyeah-listan och rycka upp mig, det är kul att sluta skolan!