Hur kommer det sig att då man sitter på bussen blir det helt plötsligt okej att prata hur högt som helst om vad som helst precis som om ingen annan vore där? Man kan nästan skrika ut hur otroligt fint sexliv man har med sin partner, eller hur man nu har blivit smittad av gonnoré för att man hade ett one night stand med någon som man inte ens borde ha sett åt.

Längst sträckan Lule-Pite med linje 14 får jag oftast höra om fjortisarnas kärleksproblem. Om hur deras hiphop-boyfriend inte har sagt "jag älskar dig" med tusen hjärtan bakom efter två dagar tillsammans eller hur de ännu inte har förlovat sig efter tre veckor in i förhållandet. Oj.

Jag antar att bussen inte bara blivit the new-old världsvärnande sättet för att ta sig från punkt A till punkt B, utan nu även har blivit samlingsplats för de som känner för att dela med sig av sitt liv till de som helt enkelt bara råkar sitta nära nog för att nästan tvingas lyssna på det.

(tyvärr så måste jag faktiskt erkänna att jag, senast i söndags var en utav dem som syndade och pratade alldeles för högt i telefonen. jag ska nu gottgöra mig genom att.. jag vet inte.. duscha bort mina elakheter?)