Söndag blev jag så sanslöst glad när jag öppnade ögonen och såg sol utanför fönstret. Steg upp tidigt och gjorde frukost åt oss.



Yoghurtar, kokt ägg, apelsin, avocado, ost, kaviar, kiwi, rostbröd och frallor.

Och så åkte vi till min gamla skola, gick över skidspår och pulkbackar till hockeyringen. 

Lördag var också en hejdå-dag. 

Sara var där.



Och så Tommy, jag och Christian. 

Idag flyttar min bästa vän, vapendragare, stjärnsyster, favoritperson och mitt absolut bästa stöd ca 1967 km härifrån. Åker iväg i ett år ungefär för att åka iväg på världens jävla äventyr och vara au pair. Och jag är sådär super-mega-jätte-shit-vad-pirrigt-men-sanslöst-kul-glad för hennes skull samtidigt som jag vet hur olidligt mycket jag kommer sakna när vi skriksjunger till don't stop believin', när vi dricker te till sent på natten eller när du kramar om mig och fnissar i mitt öra. 

 

Men det som är bra med en vän som flyttar utomlands är ju såklart att man kan hälsa på, och att det alltid finns roliga historier att lyssna på och ta del av. Och är det något jag lärt mig av att leva i ett distansförhållande i kring 4 år så är det att saknaden gör en stark och är det på riktigt så spelar avståndet fan ingen roll. Jag är ju så kompiskär.

Ha nu så jävla kul Belle, det här kommer ju bli grymt. 

Och så finns det ju den där känslan. När hjärtat vill bort från trygg söndagkvällsfamn och ut i nya. När den osäkra småstadstjejen tror sig veta vad hon vill. När man tar långa bilturer hem mitt i natten och gråter längs halva. Ni vet den där längtan efter att längta. Den där viljan att vilja. Den där känslan av att inte vilja känna. När dimmiga lördagsnätter och tjeckisk öl är det enda som hjälper, när man knyter nya relationer kors och tvärs och säger att det här är fan allt jag någonsin velat. Ni vet när tonårslivet håller på att ta slut och man aldrig känt sig mer vuxen. Ni vet när man hamnat någonstans man inte riktigt vet hur man kom dit, men man inte vill därifrån. Inte än, iallafall. Och hur gör man då. 

 

Ett perfekt lättvarierat pancakesrecept som jag lyckats improvisera ihop tillslut. Ungefär såhär: Blanda 1dl vetemjöl, 1dl rågmjöl (eller vilket mjöl du vill), 1½dl mjölk, 2 tsk bakpulver, ca 25g smält smör, 1 ägg, 1 msk honung och 1 nypa salt. Rör ihop till en smet och stek sen i smör på mellanhög värme tills de är bruna på båda sidorna. 

Servera med: kanel och äppelmos, banan och blåbär, hasselnötter och honung eller bara sylt och grädde. Och gärna med något sånt här i bakgrunden. 

Igår jobbade jag till 21 och sen åkte jag fortast möjligast till Leo där det var anordnat överraskningsfest åt Belle som flyttar på tisdag. De hade såklart redan skrikit surprise och kramats när jag kom det, men vad gör det. 



Vi hade hela verkstaden full med folk och öl.

Igår var jag helt jäkla ledig hela dagen. Gick på samtal, bakade långpannekakor med honung och hackad mandel, gick längs nyplogade grusvägar med hårt snörade skinnskor och lyssnade på pod. Idag har jag ångest över att Belle faktiskt flyttar nästa vecka och allt vad det innebär och att allt är piss. Puss 

Ni vet den där känslan. När det inte spelar någon roll hur krampaktigt hårt man håller om och hur tätt man ligger om nätterna, för det där ekande tomrummet mellan er blir bara större. Ni vet hur de där tre orden förlorar mening, hur man tillslut slutar säga det, hur det bara blir tyst. Ni vet den där klumpen i magen när man tar någon annans bil och kör 140km/h hela vägen ner till honom. Hur man har en nyckeln i ena handen och hjärtat i den andra. Hur man står utanför lägenheten i tio tjugo trettio fyrtio minuter och väntar tills han ska komma hem. Hur man hinner vara en två tre sekunder innanför dörren innan man inte kan hålla sig längre utan man säger det. 

 

Ni vet hur luften tjocknar och tiden står still i några sekunder. Hur allt slutar finnas och hur man hör hjärtat krossas, slitas itu och stampas på. Hur man inte kan sluta gråta men försöker vara stark, man försöker förklara och man försöker vara rättvis. Ni vet när man åker därifrån i becksvart marsmörker och har 8 mil hem, hur vägen aldrig verkar ta slut och man ringer alla man känner för att försöka få ångesten att försvinna. Hur man förvånas över hur snön kan falla så rofyllt ned över marken, som för att dölja det hemska som skett här inatt.

 

I lördags åkte vi hem till bästa Leo som var hemma från växjö, myskoxar och ingenjörsutbildning för att dricka te och öl bada bastu.

 

Igår såg jag Bully. Den absolut bästa och värsta film jag sett. En film som fick mig att gråta från de första fem minuterna till sista sekunden. En film som känns och griper tag.

Om barn som trakasseras och hånas på bussen, på skolan, på lekplatsen. Varenda dag, hela tiden. Om hur det är att vara rädd för att åka till skolan, att inte känna stöd av lärare eller klasskamrater, att vara totalt maktlös och att känna att det inte finns någon annan utväg än att ta sitt eget liv. En så jävla viktig och bra film, en film som får mig att vilja skrika och gör mig illamående, en film som borde visas i alla klasser i alla skolor, en film som alla måste se. För det finns inget som ursäktar sånt här, det går inte längre att sopa allt under mattan, det är inte att lösa problemet att ta den utsatte åt sidan och låta mobbaren gå iväg och det är fan inte en godkänd ursäkt att barn kommer alltid vara barn.

Filmen finns tillgänglig på svtplay till och med den 26e februari. Och kika in här.

Idag är en dag då man hulkar fram ett jag saknar dig mellan tårarna till någon som är alldeles för långt bort då han egentligen skulle ha varit här. En dag då man vill hämta hem en två tre av ens närmsta som befinner sig i ett annat land. En dag när man steker fattiga riddare till pappa, klampar runt i underställ och skriver recept. Men ikväll blir bra. 

Alltså. Nä. Nu har jag bestämt mig. Sen i lördags har jag inte ätit kött och jag har inte tänkt börja om. Nu fyller jag mina receptpärmar med bönburgare, svamprisotto, tomatsoppor, marinerad tofu och auberginepizzor istället för tjocka biffar och fylld kyckling. Och det känns liksom så jäkla bra. Vill inte kommer inte ska inte äta kött. 

Så nu är jag vegetarian. Som det så fint kallas. 

Superkär.

 

 

 

Klicka på bilden och kika in på bästa Anna-Marias bakblogg där det finns allt från stora tårtor till kakor och mufins. Och det blir verkligen hur gott som helst. 

I tisdags var jag på pyjamasparty hos Belle med chips dipp godis popcorn öl cider bastu och golvet fullt av madrasser och i helgen åker jag till Christian och sen vidare till IKEA för att hitta så gott som allt till nya lägenheten. Så jävla pepp.

För det kan ju vara värt det. Att åka iväg. Igen. Längre.

Torsdag sprang jag till bussen och åkte nästan helt själv hela vägen ner till Skellefteå för att få kramas pussas hålla om och alla saker man gör, ni vet. Vaknade själv i för stor säng fredagmorgon och gick ner på stan för att handla nödvändigheter, såsom te.