inut minns jag allting som om det vore igår, men det kommer aldrig ut på pränt. det är clichéartade liter med kaffe och skriva, sudda ut. skriva, sudda ut. det får ta hur lång tid det vill, det får ta hundra år, för nu ska det fan bli något av det här. nej vi ska aldrig mer vara tysta om det som hände.

 

jag sitter på golvet och du flätar mitt hår. det är ett monsunregn utanför som vi lyssnar till med fönstret öppet. en liter vin för trettio kronor. det är bland det äckligaste jag druckit, du får knappt i dig någonting. vi dricker ur ölsejdlar vi hittat i det gemensamma köket och våran rumskompis för natten röker i andra sidan rummet. vi är halvvägs in i vårat äventyr och bara tanken på att det ska vara över rör mig till tårar. när vi är färdiga vet jag inte när vi ses igen och det är något i mig som fattas när vi inte är tillsammans.

Jag har aldrig varit så galen som när jag varit kär. Aldrig har mitt adrenalin rusat så fort, mitt hjärta slagit så hårt eller mitt förnuft varit så bortfluget som när jag varit kär. Jag har stått ute iklädd endast underkläder och skor i en vinterkall natt och vägrat komma in, varit fjorton och tjuvrökt för att fånga någons intresse, ljugit om att jag gillat sagan om ringen och såklart druckit alldeles för många öl nån kväll när allt gått åt helvete. 

När jag har haft nätter utan sömn och när ingen mat har smakat har jag varit kär. När jag har gråtit skrikit klöst har jag varit kär. När mina föräldrar kört flera mil för att hämta mig, när jag sovit på vänners soffa, när jag bröt ihop bakom kassan på min arbetsplats var jag kär.

 

Och när jag har tänkt

Dör jag nu

Så dör jag lycklig

Har jag varit kär. 

Veckans humör: Nervös, glad och rädd.

Veckans vill ha: Ledighet, mer tid och pengar. Röd-grön-rosa regering. 

Veckans köp: Köpte socker till att koka hjortronsylt. Så jävla värt.  

Veckans favoritplagg: Löjligt kär i min 30-kronorskavaj som jag köpte på second hand för flera år sedan.

Veckans frisyr: Oklar. 

Veckans händelser: Fredags-ost-och-kex, dricka vin och diskutera kärlekar och valet och tonårstider en lördag, söndagsbrunch och så valet idag såklart. Fan så spännande.

Veckans saknad: Isabelle. Helvete tjejen, jag är ju kär i dig. 

Veckans festligaste: Gå på fest där man känner ca 0 men skrattar åt katt och lyssnar på lokalrapp.

Veckans måltid: Dagens brunch. Åh.

Veckans borde: Slå mig själv i ansiktet och rycka upp mig. Så.

Veckans godis: Hjortronsylt. 
Veckans sämsta: Att jag skurit mig i fingrarna tusen gånger att jag är trött jämt att sd är så jävla stort att pengarna tar slut så fort att en ibland känner sig som en liten lort. Älskar rim. 

Nu är du en av mina bästa vänner och mer som ett syskon än något annat men då var du den snyggaste på hela skolan och jag var så kär att jag trodde jag skulle dö. Vi dansade tryckare på discot i skolans gympasal, efter att Malin och Mathilda övertalat dig och torkat mina tårar när jag grät över att du inte ville vara sådär nära mig som jag ville. Jag hade krusat håret sådär som man gjorde i början av 2000 och hade rosa klänning med beigea tunnstrumpor. Minns du hur du gjorde slut över telefon några dagar därpå? Vi gick i tredje klass och jag var med Emma uppe på mitt rum. Du ringde och sa att du inte var redo att binda dig, och vi var ju knappt ihop. Bland det finaste jag hört, vi var ju bara vadå, nio år. 

Vill hålla kvar i det här året och den här sommaren så länge jag bara kan, för det har ju verkligen varit det bästa någonsin. Och jag nyper mig i armen för att vakna men nej det är ju sant, det blir ju bara bättre. 

Fastän jag ska jobba imorgon sitter jag i soffan när klockan är tre på morgonen. Kan inte andas efter vårat senaste bråk och tänker att det är nu jag ska dö. Varenda por i min hud kliar och klöser och mitt hjärta slår utanför kroppen. Det är tjugo minusgrader ute men jag vill inget annat än ut, är alldeles naken men måste bara härifrån ut ut ut UT.

 

Kvävs av all jävla ångest i väggarna och jag kan inte kan inte kan inte andas mitt hjärta slår utanför slår utanför slår utanför kroppen och det enda jag hör är mina krampaktiga försök till andetag och dina djupa. Dina djupa andetag, dig, du som sover. Du sover och jag kan inte andas och jag tänker att det är nu jag ska dö. 

Den här septembers allra första dag och en helt ny vecka som jag har lovat mig själv att fylla med bara roliga saker. Jag ska: hitta nya löparspår längs med berget (och inte springa vilse som sist), göra sylt på alla hjortron jag har i frysen och fylla i fina burkar med knäpplock, åka på födelsedagskalas, stirra ner ikeas inredningsutbud och drömma om min nya lägenhet när jag nu än får den och vart den nu än är och hur den nu än må se ut, fotografera upp de tre sista exponeringarna jag har på min engångskamera så jag äntligen kan framkalla alla bilder från våran tågluff, åka hem till pite och ha stereotyp tjejkväll med vin, och sen kanske om jag har tur hångla lite.