Jag lever på återstoden av lönen jag tjänade ihop i somras och på mitt studiebidrag, så är det med det.

Umgås med fint folk! Hatar att sitta själv och göra ingenting så det spelar ingen roll vad det bjuds på, jag tar det.
Se en film, ta en pizza och öl med pojkarna, åka ut på äventyr, ha tjejkväll eller bara samlas några stycken någonstans och se hur kvällen slutar. Allt blir ju trevligt med rätt sällskap!



En bild från en lördagskväll i våras då vi satt några stycken under ett vattentorn och grillade och drack öl.

Dom är så himla fina. Hittar alltid på roliga saker med en, skickar söta sms när de vet att man är ledsen och ger de goaste kramarna. Skulle inte byta bort någon utav dem för någonting, puss!

Jag älskar att laga mat och jag älskar mat. Speciellt Lasagne.
Jag småäter.
Jag storäter. 
Jag älskar kött.
Jag älskar vegetariskt.
Jag älskar chips.
Jag älskar fika.
Jag älskar pasta.
Jag äter när jag har tråkigt.
Jag äter när jag umgås.
och jag äter när jag borde göra annat.  

Försöker sluta småäta och har nästan helt slutat med kakor och chips, 
men jag tror vi vet allihopa att det där med Beach -11 inte kommer bli min grej.

Jag var 13 och han 14. Min bästa vän var tillsammans med hans bästa vän och efter deras desperata försök till att få ihop oss blev vi tillslut tillsammans. Han var så kort, flera centimeter kortare än mig så varje gång jag skulle krama honom var jag tvungen att böja mig ner. Det var han som kysste mig för första gången med sin ivriga tunga och sen efter tre veckor ringde jag till honom och sa att jag inte var kär, för det var jag ju inte. Jag trodde naivt nog i några dagar att han var den rätta och att vi älskade varandra men så tog det slut.

Sen fann jag en fin vän. Vi kom rätt nära och brukade skriva till varandra på msn att vi var så himla kär i någon men tordes inte berätta. Jag önskade i hemlighet att det var mig han pratade om när han berättade om den här tjejen och fick en lördagsförmiddag veta att det var jag. Det höll inte länge alls då vi insåg att vi aldrig varit kära utan vi tyckte bara om varandra riktigt mycket som kompisar. Och så gick vi vidare.

I mitt lilla huvud så kunde man ju inte vara ensam så det tog inte lång tid innan jag hittade någon annan att ha mina armar runt. Han hade glasögon och det finaste lockiga håret. Han var så osäker och försiktig så när jag fick ett samtal en valborgskväll av en förtvivlad vän och fick höra att han höll på med någon annan när jag inte kunde vara där kunde jag knappt tro att det var sant. Jag var i Blåsmark där jag alltid var, med samma människor jag alltid var med och så kom han dit med sin moped en kort stund och så gjorde vi slut.

Jag fortsatte att vara i Blåsmark och det gjorde han också. Men så sen en sommarmorgon efter flera nätter tillsammans och några sms honom och en kompis emellan så vågade någon annan närma sig, möta mina läppar och ta min hand och så var vi tillsammans i nästan sex månader. Trots att vi bråkade så himla mycket mer än vad jag ville erkänna så kände jag mig alltid så trygg i hans armar. Och så en måndag när vi stod ute vid sporthallen och delade på en cigarett gjorde han slut. Jag tror att jag grät alla hans tårar, tårarna tog ju aldrig slut.

Ett såkallat reboundförhållande hade jag såklart också. Det tog kanske två dagar innan jag ringde och ville göra slut, jag var ju inte kär. Men så följde jag honom över landsgränsen till deras stuga och när jag låg i hans knä och han strök mitt hår insåg vi båda två att allt vi pratat om tidigare samma dag, om att gå skilda vägar, att det var det enda rätta.

Sommaren gick och jag skulle snart fylla femton. Tog ihop det med en kille från en annan stad som jag var så kär i men som aldrig kunde vara ärlig, aldrig egentligen var god nog för mig och som inte alltid behandlade mig som jag förtjänade. Efter en massa hit och dit gick vi också skilda vägar, det var det enda vi kunde göra.

En varm septemberdag efter flera veckor av nervöst fnittrande varje gång jag fick sms av honom så åkte jag iväg till Luleå för att träffa någon jag sen kom till att älska i över ett och ett halvt år. Jag hade aldrig varit med om att någon varit så snäll, brytt sig så mycket och varit precis så som alla andra borde ha varit så det kan även om det var över ett halvår sedan vi bröt kan det vara jobbigt att tänka tillbaka. Han var ju så olik alla andra.

Nu i efterhand önskar jag av hela mitt hjärta att jag hade kunnat gå tillbaka i tiden, säga åt den lilla tjej som var så osäker och inte ville något annat än att ha en pojkes långa armar runt sig att det kommer inte att göra dig bättre. Inte för att jag ångrar förhållandena i sig, utan för att jag förtjänade så himla mycket bättre. Även då.

Just nu är det helt klart Bon Iver. Jag är en av dem som byter låtar rätt ofta i mina spellistor och blir lätt less, men Blood Bank och Skinny Love blir aldrig gamla eller utnötta. Kanske inte de bästa låtarna att lyssna på när man har sin värsta dag, men jag tycker ändå att dom är så himla fina båda två.

Första gången jag blev dumpad gick jag i trean, kanske fyran. Jag var så himla kär i en kille i min klass, vi hade känt varandra ända sedan förskolan och kanske hade jag tyckt om honom hela tiden. Han hade kort, ljust hår och lite småkrokiga glasögon för han var retad precis som mig och hade nog blivit omkullknuffad några gånger.

Vi blev tillsammans när han frågade chans efter att min allra bästa kompis pratat med hans kompis och på så sätt parat ihop oss. Vi pussades någon gång på mitt rum och vi var alltid med varandra på rasterna.

Och så ringde han mig en dag. Jag kände igen hans nummer, svarade ivrigt "hej det är gabrielle!" och väntade mig ett glatt svar tillbaka men han lät bara trumpen. Inte alls som han brukade. Så sa han att vi inte kunde vara tillsammans längre och så grät jag och var ledsen i flera dagar.

Nu är han en av mina absolut närmsta vänner och nästan varje gång vi ses pratar vi om det och bara skrattar. Vi var ju bara små barn.

Otaliga timmar har jag legat och funderat över vad jag ska göra om 1½ år när jag tar studenten och kastas ut i det "verkliga livet".

Inte allt för långt efter studenten vill jag ha börjat plugga (eller fått ett ordentligt jobb). Antingen söker jag till socionom eller så fortsätter jag på mediaspåret och går några kurser på universitet, men i nuläget lutar det mer åt ca 4årig socionomutbildning i Umeå.

Jag är även fast inställd på att åka iväg några stycken och tågluffa genom Europa. Gå in på bakgator i stora städer, se de små byarna och hitta egna små smultronställen. Och att flytta till New York/London är ju lite av en önskan som känns rätt ouppnåelig men som jag ändå hoppas på att kunna uppfylla. Men skaffa familj och bli gammal det vill jag göra här i mitt kära Piteå.

Som det ser ut nu så är framtiden rätt oviss. Känner jag mig själv rätt har jag säkert hunnit ändra mig hundra gånger innan jag går ut trean och ja, egentligen behöver jag ju inte bestämma mig nu.
Jag har ju nästan hela livet på mig att göra något av det.

Det finns så himla många saker jag sagt och gjort som jag hade ogjort om jag hade kunnat, men istället för att gå och ångra så ältar jag. Jag kommer ihåg alla småsaker, sånt som ingen annan minns. Benar upp, dissikerar, överanalyserar, spelar upp händelsen i mitt huvud om och om igen och försöker förstå vad som gick fel, vad jag gjorde fel.

Men ska jag säga något jag verkligen ångrar så är det nog.. Ja nä, jag vet inte. Kanske när jag tar beslut utan att riktigt tänka igenom det eller inte sätter mig själv i första rummet när jag verkligen borde. Och när jag har bråkat med någon önskar jag alltid att jag bara kunde vrida tillbaka i tiden och hanterat hela situationen på ett helt annat sätt.

Ungefär såhär, fast rätt mycket gladare. Sköna jeans och nån svart tröja,
samt den där sjalen som jag skulle bo i om jag fick.

Jag är ingen som super till sådär riktigt ordentligt i vanliga fall, men då var det den här gången i somras. Det var sista helgen innan skolan skulle börja om igen och efter en lång natt tillsammans kvällen innan bestämde sig jag, Belle, Sara och Patrik för att ta en liten fest bara vi fyra i Saras lilla 19kvadratare inne i stan.

Sagt och gjort, lördagen kom och efter loppis och fikadate så blev det kväll och vi samlades alla fyra för att börja korka upp. Jag och Belle groggade fulvin med vin och drack kanske lite för mycket. Vi spelade galenpanna, spelade alldeles för hög musik, gick ner till ASSI och jag ringde väl i vanlig ordning halva min telefonbok.