Simon fyller kycklingfiléer med färskost, Veronica Maggio spelas högt i högtalarna, ölen ligger på kylning och det luktar bara så sanslöst gott i hela köket. Bra början, mest troligt lika bra slut.

Och bästa Veronica gör det igen.

Valborgsångest, Family Guys julavsnitt, tvättatvättatvätta, hänga ut, hämta in, lasagne, plugga, fågelkvitter, en komikers uppväxt, "servicetiden för er produkt har tyvärr förlängts, vi ber om ursäkt för detta och återkommer när er produkt är klar att hämtas ut", karga vindar mot blek hud, hämta ner katten ifrån ett träd, en pappa som doftar starkt av björknäver och mamma skriverskriverskriver. Ungefär som jag.

Saknar en kusin som springer med brunbrända ben på Barcelonas betongplattor till gator, saknar en annan som antingen jobbar för något fantastiskt i Indien eller bara är 20 mil härifrån. Längtar efter en sommar som känns alldeles för långt bort och ett augusti som kommer med födelsedagsfirande och förhoppningsvis körkort.

Det är påskafton och väckarklockan har ringt alldeles för tidigt varje morgon men vi har klivit upp alldeles för sent. Solen har bländat mig där jag suttit på den röda pallen och om nätterna har jag virat vittgråttsvart täcke runtom mig. Timmarna har sprungit förbi och nu verkar de inte vilja stanna, pappa grillar korv och solen värmer. Himla fint med vår.

Att ta ett träigt glas vin bara sådär, få grannbesök, fundera över framtiden och prata om allt och ingenting ända in på småtimmarna.

Vad sägs om att andas in ljummen vårluft, skrika ett vårskrik och bara vara så jävlajävla glad.

Räknar dagarna till påsklov, ser igenom gamla bilder, saknar min käre kompanjon kameran, njuter av det vackra vädret, bakar kakor till morgondagens fina umgänge, längtar efter påskhelg och önskar att tiden gick litelite fortare. Ungefär så.

Livet är tumult men det är vår och jag är så himla glad. Ett steg närmre sommaren och allt bra som måste hända. 

Kom just hem från att ha grattat min kusin som nu är både junior svensk mästare (och världsmästare!) i styrkelyft och nybliven 20åring. Tror jag och pappa är mer stolta över guldmedaljerna än vad han är, inte alla som har en mästare i släkten ju.

Fick höra jättefina nyheter som nästan rörde mig till tårar, åt jättegod tårta och bara gladde mig åt att ha en sån fin och avslappnad släkt. Bondskan hördes högt mellan väggarna i villan och det tog inte mer än fem minuter in i smörgåstårtan så började pappa tala om sin nya vedmaskin som han är så nöjd med. Och Farfar var glad som vanligt, trots cellgifterna han ska börja ta. 

En sån där kväll som vänder måndagsångest till måndagsglädje bara.

Saknar min kamera. Himlahimlahimla åh.

Fin helg där jag varit borta och varit hemma igen innan tolv, har aldrig varit såhär trött. Har inget att berätta, bara skäms lite över gifen nedan och längtar tills det sker någon förändring.

Börjar om här på blogg.se med den här superfina videon som fortfarande får mig att gråta som ett barn.