Hej då Lillbrogatan 8!



Nu flyttar vi! Efter inte ens ett år i den här lägenheten byter vi ut hyreslägenhet mot hyresvilla, stan mot en bit utanför stan. Isak kallar det landet men nja, låtsaslandet. Vi ska hyra ett gårdshus på Södra Pitholm, som en kompromiss för denna husgalning innan vi hittar något att köpa. 

Jag har längtat så att lillhjärtat nästan spruckit och Bobby sprang som en galning när vi kom dit första gången. "Ska jag få bo här? Med all den här platsen att springa på?" Jag tror det här blir bra. Det bästa för oss, iallafall.
Så nu packar vi bilen full, lastar släpet med så många möbler vi kan och kör de få kilometrarna till nästa boning. Jag är så glad för min egen skull att det känns som att jag ska gå under. Heja heja heja oss. Det går fort framåt nu, fort som fan i rätt riktning, eller hur var det nu? 

Fort som fan åt rätt håll.

Vi har inte hunnit längre än 62 dagar in i 2016, men så mycket stora saker har redan hänt. Vi skriver kontrakt på hus, jag går på arbetsintervju och så mycket med valpen (som snart inte ens är valp längre) bara släpper. Kanske för att jag släpper på kraven, och andas. Han är jätteduktig, och jag är jätteduktig. Viktigt att säga, och komma ihåg. 

Det snurrar fort, fort nu och jag hinner knappt med. Men det snurrar åt rätt håll. 



Dagens:

 
Dagens humör: spattig. lyrisk. euforisk. 
 
Dagens vill ha: oändligt med pengar på spendera-kontot och en husvagn med vinterdäck som inte står översnöad i hemmingsmark. 
 
Dagens bästa: att nu är det bestämt och officiellt: våran lägenhet är uppsagd och påskhelgen ska vi spendera med att flytta till hus. äntligen. 
 
Dagens längtan: ovanstående. vill skrika rakt ut när jag tänker på att snart bor vi i vårat alldeles perfekta lilla hus. 
 
Dagens festligaste: när bobby skällde på en skyltdocka. man ska inte skratta åt sånt, jag vet, men denna lilla som alltid annars är så tyst och så plötsligt får han ett utbrott på damen som står i underkläder i cubus-fönstret. 
 
Dagens borde: absolut ingenting. 

Massa Bobby.

 

tjugohundrafemtons tjugo bästa instagrambilder: och historien bakom



Januari kom med flytt söderut, studiestart och nollning. Jag träffade en blond stockholmstjej med födelsedag elva dagar efter mig och ungefär exakt samma livsöde, bara att jag älskar skogen och hon längtade till storstan. Men vi blev bästisar. En kväll hade vi tema-fest på in-sparken och vi var superhjältar. Här: Glitter-gabrielle.

Jag var hemma så ofta jag kunde. Jag och Isak gick på isen och jag visade min favoritunge min favoritbacke. Hon åkte bob upp och ner för backen i ungefär 200km/h medan jag och Carolina pratade om deras kommande flytt, och barndomsår. 
En bra (bästa) sak med Umeå var att jag bodde ca 15 minuter från min Mormor. Här satt vi länge och skrattade, kramades, fikade och hade spadag. Jag fixade hennes naglar och kammade håret fint, snyggade till henne som hon alltid själv gjorde förr. Mycket har hänt på årets höst med min älskade lilla mormor; men fåfängan, den finns kvar. 

Typ vårens första soliga dag tog jag tillfället i akt att dejta denna fantastiska person. Vi pratade om feminism, socialpsykologi och hur det känns att förlora någon som är nära. Wow, vilken tjej, tänkte jag när jag åkte därifrån. Och när jag flyttade in i mitt studentrum, den lilla tjugokvadrataren som kom att bli hem för så många känslor tankar och minnen, så tog jag min bästa tjej (och blivande granne) Ida till hjälp. Vi åt traditionsenlig pizza och pratade länge länge länge.


Här - fyra typiskt bra utekvällar. En återspark och studentklubb, en lulekväll vid påsk, ett tjugoårskalas och en gammal hederlig tjejkväll. 
 
Två typiskt bra drinkar. Prossecco på Isaks gamla balkong för att fira fredag, att jag var i Piteå och att jag hade fått VG på min första tenta. Och southsides och mojito på bästa krogen i Umeå när kära pitevänner var på besök.

Sommar. Akvarellmålningar på kvällshimlen och cider i solstolen i mitt Hemmingsmark Paradise.

Relationsstärkande resor ut till ingenstans. 3-dagars husvagnssemester med Pappa och snabbtur till Ikesjaur med Isak. Att andas. 



En bild från en av mina sista umeå-utgångar. Där man blir alldeles för full redan på förfesten, köper in flaskor med Cava för 100kr, sitter ute på en uteservering fastän det är 15 grader varmt, röker röker röker så halsen gör ont och älskar de där två så jävla mycket. Mina pitetjejor. Och så Bobby såklart. Hajpojken, fotbitaren, lillvalpen.

jag ska spika varenda jävla tenta för din skull baby

Från och med idag är jag socionomstudent igen, och det enda jag tänker på är dig. Det här gör jag för att du inte fick chansen. Tack för att du fortfarande är världens bästa motiverare. Puss och kram, din socbästis. 

10 mål för 2016:

Ett.  Åka på tjej- och hundresa med husvagnen i fjällen. Ta en helg med höga berg, frisk luft och själafrid.

Två. Få godkänt på minst 80% av mina tentor. Helst 100%, såklart, men lämnar lite marginal till juridiken.

Tre. Se Bobby växa upp till världens finaste lilla ettåring. Och ett och ett halvtåring, nästan. Helt klart topp 1 bästa med förra året. Att ta beslutet att utöka familjen med en till medlem, och att hämta hem denna sotsvarta klump med kärlek.

Fyra. Resa. Då vi bokat en vecka på Rhodos i september känns detta som en av de mest lättuppnåeliga målen.

Fem. Hitta ett jobb jag trivs med. 

Sex.
Hälsa på Mormor oftare. 

Sju.
Göra en 100% viktökning i benböj och marklyft. Har ju äntligen hittat glädjen (och inte hetsen) i träningen, och det är ju så jävla kul. 

Åtta.
Komma till ro i lägenheten. Alla vet hur mycket jag tjatar om att ta över mitt föräldrahem, (vilket då även är min pappas och min farmors föräldrahem), men det är ju svårt att flytta in i ett hus som 3 personer + katt fortfarande bor kvar i. Så vara nöjd här, och komma till ro med tanken att det här ska vara hemma ett tag nu. 

Nio
. Komma tillbaka till att äta vegetariskt, och ännu mer veganskt.

Tio. UNNA MIG.


dagar

15 dagar in i januari, skriver fortfarande 2015 fast tror 2000 är ungefär 5 år sedan. 
Vaknar av ett otydligt valpansikte mot madrassen varje morgon i mörkret i sovrummet. Han är allt just nu. 
 
Arbetar i byggdamm och maskinljud, får jobberbjudande och om tre dagar börjar skolan om igen. Jag som inte läst en enda sida boktext sen sista tentan i juni förra året ska nu dra igång på heltid igen. Jag tänker på dig, ska bli världens bästa socionom för dig. 
 
Vi ska utomlands i september och mitt i -30graders kylan längtar jag efter en vecka av: strand, drinkar och hångel. Livet är inte dagarna vi minns, livet är alla dagar mittemellan som man väntar på att något ska hända.

Till Ida:

Idag gick jag till kyrkan för första gången på över 10 år. Jag höll hårt i Isaks hand, öppnade den stora trädörren och satte mig näst längs fram på höger sida. Kyrkan här är så vacker. De meterhöga fönstrena släpper in så mycket ljus, även en regngrå dag som denna. Längs fram är traditionella skulpturer och statyer, gudabilder på tavlor i ramar av guld. Man kan tända ljus om man vill. Säga hej då. 

Jag är ledsen att jag inte kunde vara hos dig idag. Jag hörde att prästen rekommenderade att man skulle vara där i tid för att garanterat ha plats, att Fresta Kyrka var fylld till bredden mer personer som ville ta adjö. 

Jag hoppas du kunde se minnesstunden skolan anordnat för dig. Jag hoppas du såg hur fullt rummet var, det fylldes på hela tiden och i slutet fick de stå längst bak mot väggen för att vi inte rymdes. Vi hade fyllt hela Hörsal A för dig, älskade du. Jag hoppas du hörde de fina orden som sades om dig, att du kände kärleken i rummet. Fyfan vad vi älskar dig. Vad vi saknar dig. De spelade våran låt. En slump såklart, men de spelade våran låt. 

Idag, och varje dag, tänker jag på dig, älskade Ida.

När du är trött, när du vill fly
Och oron viskar att, din dag ska aldrig gry
Jag är hos dig, känn handen kring din hand
Var stilla, var ej rädd,
Som en bro över mörka vatten, ska jag bära dig

 
Alltid älskad, aldrig glömd. 

Öl, första kvällen hemma.


Jag är hemma.

En vecka med kombinerat bohag. Adressändringar och uppsägning av avtal, nytt jobb och bubbligt rosé i nya champagneglas. För att det här är så jävla värt att fira. Detta, med allt kaos och osäkerhet, alla högljudda skratt, hårda kramar och handhållande i soffan. Detta, med kärlek i varenda minut, i vartenda hörn.
 
Jag har bott här nästan hela mitt liv, men ändå känns det som att jag börjar om på nytt när jag skriver in mitt Piteå-postnummer istället för något av de jag hade i västerbotten, när jag bokar in dejter med kära pite-vänner jag känt i över tio år och för femtioelfte gången planerar pite dansar och ler. Det är ju det här jag kan som bäst, det här jag älskar mest. Ha! Jag är hemma. 

Förra helgen var ett 72 timmar långt hej då.

 


Sitter i 10 grader och periodvis regn för att se min klass komma 3a nånting i våran alldeles egna socionom-yra. Klappar hundar, sippar på systemets billigaste öl och skriker Heja T1 så hela Mariehem hör. 



Spontandricker rosé och krigar oss igenom ett parti alias för att sedan skåla i öl på Båten. Vi virar in oss i varv efter varv i filtar de delar ut och låtsas att det är 30gradig sommar fastän regnet slår hårt och vindarna tar tag i de stora tygtaget som ska skydda oss från denna ambivalenta norrlands-vår. 

 

Om två veckor (nu en vecka och två dagar) ska jag flytta hem och det firas med 4 flaskor bubbel, några tal, Queens-spellista, So long Gabrielle-quiz och sånger/dikter/hip hop-låtar de skriver om mig. De svarar på vad mitt fulla namn är, vad min Pappa heter egentligen (fastän han har min Mammas facebook-account) och om Roland var min tränare i fotboll, handling, eller ridning. 



21 personer rymmer vi i mitt studentrum på lika många kvadrat. Vi skrattar så jävla högt och skickar runt min dagbok där de alla skriver fantastiskt fina ord som jag ska bära med mig varje dag när jag åkt de 22 mil norrut till mitt hem. 

Idag går jag igenom de små notiserna, och de långa novellerna en gång till och ja, vad ska man säga. "Upp till kamp!", "Minns mig när du flyttat hem igen", "Kexet!" och "Jag älskar dig." Och jag älskar er. Varenda en.  

P-I-T-E-sommar.

Nedräkningen forsätter. Googlar goblin shark, giant isopod, angler fish, gulper eel till sent på natten. (Googla ej). Köper 10 stycken Flyttlåda Mellan på Rusta och säljer iväg allt jag inte vet att jag kommer att använda. För fjärde gången packar jag ihop allt jag äger och har i tråkiga bruna kartonger och försöker märka och organisera så noggrant och lättförstått som möjligt. "Kök, fast inte bara.", "Prydnader, fast inte allt. "Kläder, -ytter. Skor?" 

För lite mer än två år sedan bytte jag flickrum med snedtak på andra våningen mot en 1a på fjärde våningen på stans längsta gata. Mitt första egna boende, med improviserad balkong och samma snedtak mot alla väggar. Flyttade söderut till Nyckelgatan, gjorde slut och hamnade på Myntgatan uppe på min höjd. Sen hann jag ha studentrum på första våningen i några månader och nu ska jag hem. Vet inte till var, men vet när, så nedräkningen fortsätter. 

Jag åkte hem en vecka.


Veckan som gått.

 
 
Veckans humör: Det har varit en förvånansvärt bra vecka. Kanske för att den förra var så utomordenligt värdelös att allt liksom var ett rejält uppsving från tidigare. Veckans vill ha: Sommar! Längtar sanslöst mycket efter sommar och sommarlov. Veckans köp: Köpte en perfekt mjuk vit/blå-randig t-shirt för nittio kronor på monki. Alldeles lämpligt. Veckans favoritplagg: Vårjacka! Att jag kan ha tunn jacka utan tjock kofta under, äntligen.  Veckans frisyr: "Kolla vad långt det blivit!! Växt massor sen i vintras ju". Veckans händelser: Få besök av Carolina och Daniel och bli bjuden på rosé och italienskt en helt vanlig tisdagkväll. Heldagsplugga på universitetet för andra gången sen terminstart. Hälsa på mormor x 2. Trotsa denna långdragna norrlands-vår med premiärgrillning med delar ur klassen. Besöka bildmuséet, ta en ordentlig stan-dag och sen avsluta med grekiskt och syrliga drinkar en lördagskväll, med Josse och Martin. Veckans saknad: P-I-T-E-Å. Veckans festligaste: Gotthards-southside's och Passionsfruktsdrink på TC.  Veckans måltid: 2x restaurantmiddagar. Wow. Veckans borde: Men sluta stressa. Fan, allt fixar sig i slutändan. Veckans godis: Ica Basic-kakor när man bjuder hem till Loppis. Veckans sämsta: Betala räkningar. Fy å fan. Hej då CSN!

Är glad att denna röv-vecka slutade på bästa sätt.


Påsken.

Kör tjugo mil upp med alldeles knökfull bil sekunder efter sista föreläsningen. Ingen i föreläsningssalen kan ha missat att jag skulle få påsklov, och att jag skulle hem. Klockan 19:00 inleds Pite-veckan med sedvanligt Nodo-fika med så jäkla efterlängtade ansikten innan de alla skulle iväg på påskäventyr. Besöker det gamla kollektivet, dricker te i mängder och fikar blåbärskaka med norrbottensblåbär. Är avundsjuk på laisvallstugor och pratar om gammalt. Det blir väl så när man känt varandra i flera år. 

 
Är stenhård i täckbyxor och utflyktskläder minuter innan vi ska iväg. Redo att bli alldeles inpyrd i grillrök och att grilla mer pinnbröd än vad jag orkar äta. Spenderar kvalitetstid med Jenny, hundgosar och spenderar välbehövd tid i stallet. Tio år sedan jag slutade rida, men de säger ju att det sitter i ryggmärgen och är som att cykla. Att "hitta skänkeln" eller att "komma in i gunget" kommer på en gång, men tioåriga Gabrielle hade mer pondus kring dessa stora djur än vad jag har nu över ett decennium senare. Ahapp. 
 
 


Åker hem till Hemmingsmark på Påskafton för att äta våfflor med vaniljglass och hjortronsylt tills man storknar och för att måla ägg, såklart. I Degermannahuset lever man om och det är saker i rörelse hela tiden. Är det inte köksfläkten som är igång så låter katten eller så ropar vi på varandra eller så är det sättningar i huset. Det låter hela tiden. Tittar på älskade Isak som inte alls är van, men som snällt äter våfflor eller målar ägg med Angry Birds-ansikte. 

 
Blir bortbjudna på utomordentligt fantastisk parmiddag i den mysiga byn vid älven som ju egentligen har nästan allt en kan vilja ha. Ska vi inte flytta dit? säger jag, men nä, för en stadsbo är det alldeles för långt bort. 
Allt är närodlat och hur gott som heslt och det är vinglas och kahlua-drinkar och vi skrattar så jävla högt tills det blivit lite för mycket och vi åker hem till oss igen. 

 
Åker norrut och gör en söndagsutgång i Sverige för första gången någonsin, då det alltid annars är utomlands det festas till annat än fredag eller lördag. Klär i helsvart med min babe och gör natten osäker. Dricker drinkar som aldrig förr, grasshoppers och "nån fruktig jävel med mycket passionsfrukt" tills vi bestämmer oss för att dessa ben dansat tillräckligt och älskade hjältar från piteå kommer till undsättning i röda faran. Planerar och ler från öra till öra. Ja, nu gör vi det här på riktigt. 
 

Modig.

Det är inte modigt att vara modig. Det är modigt att vara rädd. Att ha hjärtat i halsgropen, att ha en puls som går i 190km/h, att säga högt och erkänna för en själv: det här skrämmer mig. Så jävla mycket. 

Tjugofemte mars.

Alla skriker om våffeldagen men jag kan inte sluta tänka på att jag bestämt mig för att komma hem. 

Varför jag alltid längtar hem.

Det är något speciellt. Atmosfären. Hur jag kan alla gator men efter snart tre månader i annan stad glömt bort vad som ligger längs dem. I fyra nätter sover jag tätt intill den käraste jag har, vaknar av att han håller om lite hårdare eller att han försiktigt drar i mig när jag självsäkert rullat in mig i varenda cm av det stora täcket och så äter vi lyxig frukost som vi lagat tillsammans som i en amerikansk romantisk komedi.
På stans äldsta café möts vänner som känt varandra i över ett decennium. Diskuterar relationer och gamla minnen och slås av hur mycket vi hunnit med, hur mycket vi gått igenom och hur mycket som har förändrats. Men det är väl inte så konstigt, att man förändrats från det att man var elva till det att man fyller tjugotvå. 

En torsdags alla soltimmar spenderas i min hemby, på robusta träsoffor runt grillringen och vi hånglar och grillar korv tills våra kläder är alldeles inpyrda i rök. Vi gör hemkokt palt, skalar och river potatis tills händerna gör ont och äter traditionsenligt med: mycket smör, lingonsylt och ett stort glas mjölk. Pratar bondska under hela processen, såklart. Somnar i paltschwiimen i soffan. Hand i hand. 

Grattar Carolina på födelsedagen 7 dagar i förväg. Byter presenter, pratar om det här med att flytta och väger plus mot minus. Gråter ut. Två tre fyra koppar kaffe invirade i filt på trästolarna vid bänken i köket. Fötterna mot elementet och "jag ska komma och hälsa på er, jämt." Kramar om hårt och "jag hör av mig imorgon när jag vaknar." 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0