Februari.

Åker från ett hem till ett annat. Där plogvallarna mäter högre än mitt huvud och nästan varenda gathörn får mitt hjärta att slå lite snabbare, allt här är ju minnen. Det som vanligtvis går på tre tar nu fem timmar. Kör tjugo mil genom snörök och helvete du fattas mig redan. Vi fotograferar, redigerar, författar och lanserar. Klapp på axeln, fy fan vad bra vi gjort det här. Jag går runt och reklamerar min stad på axeln, orimligt stolt över vart jag råkade födas. Pite-Patriot ända ner i tårna. Hämtar ut nycklar till min nya alldeles egna bostad. Ska få hela rummet ommålat i "äggskal" och ta ner så mycket hemma jag bara kan på de 20kvm. Skriver skolarbete och planerar hemresa, igen. Hej Februari, det känns rätt skönt på något sätt att du är årets kortaste månad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0