Påsken.
Kör tjugo mil upp med alldeles knökfull bil sekunder efter sista föreläsningen. Ingen i föreläsningssalen kan ha missat att jag skulle få påsklov, och att jag skulle hem. Klockan 19:00 inleds Pite-veckan med sedvanligt Nodo-fika med så jäkla efterlängtade ansikten innan de alla skulle iväg på påskäventyr. Besöker det gamla kollektivet, dricker te i mängder och fikar blåbärskaka med norrbottensblåbär. Är avundsjuk på laisvallstugor och pratar om gammalt. Det blir väl så när man känt varandra i flera år.
Är stenhård i täckbyxor och utflyktskläder minuter innan vi ska iväg. Redo att bli alldeles inpyrd i grillrök och att grilla mer pinnbröd än vad jag orkar äta. Spenderar kvalitetstid med Jenny, hundgosar och spenderar välbehövd tid i stallet. Tio år sedan jag slutade rida, men de säger ju att det sitter i ryggmärgen och är som att cykla. Att "hitta skänkeln" eller att "komma in i gunget" kommer på en gång, men tioåriga Gabrielle hade mer pondus kring dessa stora djur än vad jag har nu över ett decennium senare. Ahapp.
Åker hem till Hemmingsmark på Påskafton för att äta våfflor med vaniljglass och hjortronsylt tills man storknar och för att måla ägg, såklart. I Degermannahuset lever man om och det är saker i rörelse hela tiden. Är det inte köksfläkten som är igång så låter katten eller så ropar vi på varandra eller så är det sättningar i huset. Det låter hela tiden. Tittar på älskade Isak som inte alls är van, men som snällt äter våfflor eller målar ägg med Angry Birds-ansikte.
Allt är närodlat och hur gott som heslt och det är vinglas och kahlua-drinkar och vi skrattar så jävla högt tills det blivit lite för mycket och vi åker hem till oss igen.
Kommentarer
Trackback