När de cyklar hem till stan igen och jag lägger undan mina gröna tallrikar och mina svartvita kaffekoppar, drar för mina rostorangea gardiner och viker undan mina persienner, i min lägenhet här borta på min höjd, då blir jag fan tårögd. Att det kunde bli såhär bra mitt i allt helvete.