mitt i jävla natten och tryckta ord och konstiga meningar, saker man inte borde säga men som sägs per automatik för vi har varit igenom det här så jävla många gånger förr. och säger inte det allt. det bränner i låren armarna hjärtat magen överallt. för aldrig ska man lära sig och aldrig ska man vara tillräckligt stark tillräckligt länge. två år just idag för två år sedan men nu bara en och en halv månad. så konstigt hur allting blir, men det blir eller så blir det inte och ibland är det så mycket bättre att bara låta det vara uppfuckat att bara låta det vara.