Om jag ligger på höger sida av sängen på min vänstra sida ser jag ljuset från köket försiktigt tränga sig igenom dörren och speglas i den stora spegeln. Det blir aldrig ljust i det här rummet, alltid alltid mörkt. 

 

Ja, vad fan ska man säga. Det blir inte alltid som man tänkt sig, livet är oförutsägbart, när gud stänger en dörr öppnar han ett fönster bla bla bla. Det tog slut, krasch bang boom, nej nej, inget mer och nu söker jag någonstans att bo. Och hittar jag ingenting flyttar jag hem igen. Pite igen. Det kan nog bli något. 

 

Kramas så mycket jag kan på dagarna och skriver trettio sms bara för att få korta svar och se att ah jo de finns kvar. Imorgon ska jag baka filmjölkslimpa och på fredag åker jag till Hemmingsmark. Puss och kram.