det här med stunder som aldrig kommer igen.

aldrig trodde jag att titta igenom sitt bloggarkiv skulle medföra sånna känslostormar, men så sitter jag här ändå och torkar tårar med tröjärmen och undrar vart fan all tid tagit vägen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0