November.
Räknade dagarna till jul och allt vad det skulle innebära. Varför minns jag inte November? Skrev såhär iallafall:
Jag blev full en lördagskväll, kramade livet ur de jag älskar mest. Sov en hel söndag, räknar dagarna till helg. Det är ingen söndagsångest, det är en längtan bort; en längtan hem.
Det är bra nu? Jag andas lätt. Saknar längtar fattas, skrattar håller om delar säng. Det här året är föralltid brännmärkt i hjärtat på mig, från första dagen till den sista.
Det finns inget jag vill göra ogjort, bara massor jag vill göra om. Jag vill slå dig istället för att kyssa dig hej då när du sist lämnade av mig, jag vill åka tillbaka till varma medelhavsstränder, åka båt igen längs amsterdams snirkliga kanaler, jag vill säga att jag älskar dig. Men du var aldrig tillräcklig för mig.
Kommentarer
Trackback
