Fröken, jag och Mamma sitter i klassrum Jupiter på blåtygsklädda stolar med tunn stoppning, vid trekantsborden som var färgade i ljusrosa, mintgrön, och ljusblå. Plast som var mönstrat som marmor. 

Det är utvecklingssamtal och hon sitter mitt emot mig och Mamma, ger mig ett papper och tuschpennor i olika färger. Jag ska rita upp en tankekarta över några olika delar i min skolgång. "Skolan", "Kompisar", "Lärarna" och "Mobbing". Jag väljer en färg till varje, rosa, lila, orange och grön. 

 

Fröken lovordar och poängterar hur duktig jag är, hur lätt jag har att lära och hur snäll jag är med de andra. Tack tack och titta ner i bordet. "Hur tycker du att det går med mobbingen då?" Skruvar mig i stolen och vill därifrån. Jag har några namn i huvudet och hon nämner dem snabbt, frågar om de fortfarande håller på eller om jag tycker att det lugnat ner sig. Jag vill inte svara. Mamma tar mig i armen "nå gabrielle, hur är det med de där pojkarna?"

De skriker namn snömular fäller knuffar undan förnedrar förminskar förtvivlar hatar och förstör. "Nej de gör inte så mycket längre."