Vi är sju stycken runt det lilla köksbordet dukat med vaxduk och guldigt blommigt finporslin. Kladdkaka syltkakor bondkakor chokladtårta kaffekakor prinsesstårta och två nybryggda termosar kaffe. Vi diskuterar släktskap, byn, hur jag har det i mitt nya hem och olika resor. Farfar kramar fortfarande hårdast och han sitter lite i skymundan men är alltid med. Försiktig, vän och så snäll att han nästan är självutplånande. 

Och så är fikat slut och alla åker tillbaka till sig. Vi kramar klappar på ryggar och säger hej då. Visst tar du hand om dig nu och så ses vi snart igen.