I söndags var jag på liten cafékonsert där Kristian Anttila. Han stod på en liten scen med golv som knarrade under hans fötter och på ena sidan låg hans gitarrfodral med resetaggar och på andra sidan en skål med pepparkakor som han bjöd på. Han spelade bl.a. min favorit Magdalena och självklart Västra Frölunda, och det var så jäkla bra.