I en enrummare högst upp i huset, med solsidan till blir det ljust rätt fort. Redan vid fem-sextiden skiner solen igenom de två höga fönstren och det blir genast svårare att sova. Så man stiger upp. Kokar gröt eller brer mackor, med sin egen kokade hjortronsylt eller ost man köpt på extrapris när man storhandlade inför sin första natt. 

Det finns inget köksbord, knappt något bord alls för den delen. Så frukost lunch middag äter man ihopkrupen i sängen med tallriken precis under hakan, och tittar på något av de program som går på de fyra kanaler man har tillgång till. Det finns inget uppskruvat på väggen och i taket finns ingen lampa. I köket luktar det bränt efter att man brände mat på spisen tidigare och det knäpper konsiga ljud ibland. Det är inte trångt, men inte stort, inte färdigt och inte perfekt. Men det är mitt. Och det är det enda som spelar roll.