Men jag kan fan inte förstå att det är två år sen nu ändå.

För vi är ju faktiskt sådana som gör varandra mer ont än gott, som växer mer isär än ihop.
2012-09-03 @ 16:56:52 Vardagligt Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0