Det är en konstig känsla, det där med att efter flera år med bara en sorts tankar helt ändra självbild. Att inse att själv inte betyder ensam, att man faktiskt är stark, att sätta ett rättvist värde på sig själv och känna att varje millimeter av ens kropp bara vill skrika för att man äntligen äntligen anser att man är värd att vara lycklig. Å herre.