22 timmar

Om ungefär 22 timmar tar jag studenten. Jag och de 26 andra i min klass kommer springa ut genom dörren borta vid estet med våra mössor på, skrika högt högre högst och sen aldrig komma tillbaka igen. Våra föräldrar kommer möta oss med studentskylt med bild från barndomstiden och stora Grattis.

Om ungefär 22 timmar kommer vi att sluta vara mp3a. Vi kommer inte längre fylla stora bord i matsalen under lunchen, se film i loungen under våra långa hål, skriksjunga högt i korridoren och bråka fram och tillbaka på lektioner och mentorstider. Vi kommer aldrig mer ligga under över brevid bakom varandra i soffan uppe på filmgränd eller prata bort graflektionerna. Men vi komer aldrig heller behöva skriva prov om lag och rätt i media eller sitta uppe länge länge för att hinna skriva klart inlämningar.

Och det känns så jävla galet. Den dag jag har längtat efter och förberett mig för så länge jag kan minnas är äntligen här och jag är så glad att jag inte vet vad jag ska göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0