För exakt ett år sedan var det såhär: Vet så himla väl att det här är en vanlig dag precis som alla andra och egentligen inte är speciell alls. Men för en kärleksmyra som mig känns det i hjärtat att sova själv i en säng som alltid kändes för liten när man delade den med någon men som nu är alldeles alldeles för stor.

Min säng känns fortfarande för stor och mitt kärleksmyrehjärta gör fortfarande rätt ont ibland. Och allting ser likadant ut nu som det gjorde för ett år sedan, men nu är det ändå en helt annan sak. För det blir alltid bättre. Man läker alltid.